"Der står räfskinnet", skrek i detsamma en röst och då slottsfogden bestört såg åt det håll, hvarifrån stämman hördes, varseblef han till sin stora förskräckelse Arnold Mayer. Tack vare fältskärens ömma omsorger kunde den gamle följa med svenska hären för att söka efter sin sondotter.

Efter en kort envige sköt Arnold Mayer slottsfogden en kula genom hjertat. När Odowalsky, som visat Königsmark vägen till Prag och dess svagast besatta punkt lilla Sidan, märkte sin tjenares fall, störtade han fram för att bemäktiga sig Minnchen. Vid det anskri, som den unga flickan då uppgaf, väcktes Fredrik Dahlspets' uppmärksamhet på henne. Han igenkände då genast den unga flickan, som han en gång förut räddat från att sönderslitas af Odowalskys hund.

"Nej, basta en stund", ropade han och kastade sig emellan Odowalsky och Minnchen. "Jag lofvade för en tid sedan att jag skulle tacka er på ett sätt, som ni minst kunde ana, och nu ska' jag göra det. Försvara dig, eländige skurk!"

Striden mellan ryttmästaren och egaren till Miltnitz blef långvarig, men slutligen föll den sist nämnde. Hans sista ord var en förbannelse.

Pater Clemens hade för några ögonblick lyckats komma undan, men blef snart åter tillfångatagen. Förd inför Fredrik Dahlspets yppade han sin och slottsfogdens nesliga öfverenskommelse med Odowalsky. Detta gjorde han i förhoppning att få behålla lifvet. Men detta slog fel. När han slutat sin bekännelse sade ryttmästaren:

"Du är en af de störste skurkar, som jorden någonsin har burit, och jag gör menskligheten en stor tjenst med att förpassa dig till den verld, der du ej kan skada oss här nere."

Förgäfves bad pater Clemens att få behålla lifvet. Fredrik Dahlspets var obeveklig, och snart hade äfven denne skurkaktige Loyolas lärjunge fått sin beskärda lön.

Då striden var slutad och svenskarne innehade Lilla Sidan af Prag, stadens rikaste del, hittades Margits lik bland de stupade af österrikiska besättningen. Den gamla giriga qvinnan hade innan hon drog sin sista suck trädt ned handen i kjortelfickan och konvulsiviskt omfattat de kära guldmyntena.

En svensk ryttare, som upptäckte detta, försökte först att skilja hennes fingrar åt, men när detta ej lyckades, afhögg han utan prut handen.

Det var genom en snabb och väl utförd öfverrumpling som den königsmarkska styrkan lyckades eröfra Lilla Sidan af Prag. Ett omätligt byte bestående af konstskatter, litteraturens alster och penningar togs der. Denna eröfring var också den sista som svenskarne gjorde under sitt deltagande i trettioåriga kriget, hvilket genom en besynnerlig ödets skickelse började och slutade i samma stad.

Under det Königsmark ännu låg qvar der kom underrättelserne om att freden var sluten i Osnabrück och Münster.

Efter krigets slut träffades Fredrik Dahlspets och Minnchen Mayer. De hade icke varit länge i hvarandras sällskap förrän ömsesidig kärlek uppstod.

Ett år derefter hemförde ryttmästaren henne som sin unga maka, och frid och lycka blomstrade alltjemt i deras hem.