### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #099 - Scunthorpe ] _____________________________________________________________________ Scunthorpe Han hade konstruerat alkoholistkondomen en sen kväll för några månader sedan. Lösningen var i sig lika enkel som genial. Varför göra sig besväret med att resa sig upp och gå till toaletten flera gånger i timmen - när man lika gärna kunde utföra sina behov i soffan? Tanken hade kommit till honom som en, och i samband med en, blixtrande huvudvärk som for genom tinningarna. Om han inte hade mått så förbannat dåligt skulle han faktiskt själv kunnat tro att han avlidit. Andningen var lätt och mycket ytlig, hjärtat slog pliktskyldigt lite då och då. Det enda som förtog den härligt sorgliga känslan av att somna in för gott var en sprängfylld blåsa och en smula värdighet. Vit, blixtrande huvudvärk hade satt in och voilá! Alkoholistkondomen var född. Numer, när han krökade till riktigt ordentligt för sig själv, så trädde han alltid på sig kondomen, tejpade fast den med några ordentliga drag eltejp och anslöt hela anordningen till en tvåliters PET-flaska. Han log för sig själv när han tänkte på alla de märkliga saker han uppfunnit på fyllan. - Soli? Vad håller du på med därinne egentligen? Han blinkade några gånger och försökte slå bort tankarna på bubblande, gula och överfyllda, plastflaskor. - Strax klar, inte långt kvar nu, Maria. - Du lovade mig en Ungmö eller vad det nu var det hette när vi kom hem till dig. - Gul Snö. Det är på väg. - Mmm. Han skruvade tillbaka korken på flaskan och smakade av drinken. Den här gången hade han haft i lite för mycket citron. Han tog en nypa socker och rörde ner. Perfekt. Drinken bestod av åtta centiliter Absolut Vodka och lite andra ingredienser. Den plus två stora stark som han bjudit henne på innan de lämnat krogen hoppades han skulle göra susen. Han hade känt igen ansiktsuttrycket hon fått när han hade föreslagit att de skulle åka hem till honom, lyssna på opera och dricka vin. En lika tröttsam som bekant oro över vad som skulle hända. Det skulle ha varit mycket lättare om han någon gång helt enkelt kunde besluta sig för att avsky kvinnor och enbart ligga med män. Tyvärr så fungerade det inte så. Han var tvungen att försöka var gång. Soli visste mycket väl att det hade att göra med dålig självkänsla. Han svalde några klunkar av sitt vin och gick in till den underbart omänskliga kvinnan. - Den är väl inte alkoholfri den här Soli? Han log och skakade på huvudet. - Det är väl sprit i den va? Placido Domingo vrålade ut sin ångest när Maria hällde i sig hälften av glaset. - Ta det lite lugnt, Maria. Det är sprit i den. Ordentligt med sprit. - Lustigt. Det smakar ingenting. - Gul snö. Han satte sig bredvid henne i soffan, vred upp volymen och väntade. Efter en halvtimme så drog hon inte längre undan foten när han tåflirtade med henne. Hon hade tjocka, gråa, raggsockor på sig. Den vänstra var trasig och Soli lyfter upp hennes fot och lägger den i sitt knä. - Du, Soli, jag vet inte... Tydligen inte, trots allt. En del kvinnor verkade i stort sett vara immuna mot hans simpla knep. - Den är trasig. - Foten? fnittrade hon mänskligt, ovackert. - Nål och tråd. Ordnar det där på nolltid. Det brukade fungera. Han hämtade en nål och lite röd tråd och satte igång med sin förnedring. - Aj, som... - Oj. - Du tror inte att det går lättare om du tar av sockan först? - Nej, då kan det ju bli så att... - Aj, dra åt helvete vad ont. - Sorry, men det kan ju faktiskt bli så att man syr igen den lite för tajt liksom. Då får du inte på den igen. Hon drack upp resten av sin drink och lutade sig tillbaka i soffan. Några sekunder senare satt hon upp igen. - Ämen vad fan. Aj! Soli bet av tråden och knöt ihop. - Tadaaa. Klart! - Det blev ju faktiskt inte alls så dumt. - Visst serru. Soli lyfte upp hennes fot mot sitt ansikte och inspekterade sitt arbete. På det hela taget var han faktiskt riktigt nöjd med det. Han hade fått en fyra i syslöjd och om hans syslöjdslärare sett detta lilla underverk hade han med stor säkerhet, blivit relegerad, men ändå fått en femma. - Någon gång kommer du att bli en alldeles utmärkt hemmafru, skrattade hon. - Tack för den du. - Soli, vad håller du på med? Han böjde sig fram och fyllde hennes glas med vin. - Fyller på ditt glas. - Du luktade på mig. - Gjorde jag inte alls. - Du, jag såg... - Scunthorpe! - Vad pratar du om? - Skål, kvinna, skål! De drack och Soli visste att det var många år sedan han hade övergett tanken på sig själv som en moralisk, anständig människa. Han visste exakt när det hänt. Han visste exakt hur och han visste exakt, på minuten, hur länge han var tvungen att sitta på psykakuten efteråt. När det väl hände så var det inget speciellt. Situationen var som vilken annan situation som helst. Han kunde lika gärna ha släppt sig på bussen. Lika naturlig. I stort sett samma skam, om inte mindre, hade han känt just då. Sovrummet hade inte känts annorlunda på något vis. Inte heller var utlösningen någon märklig överjordisk känsla. Det var en utlösning, som vilken annan. Men efteråt, när ejakulationen spridit lite obehaglig klarhet och nykterhet kring sig, hade han insett att det inte fanns någon återvändo. Det han gjort var något som han gjort. Som för all framtid skulle vara en del av honom själv. Oavsett hur from eller jävlig han blev så skulle det alltid finnas den där klara skiljelinjen. Då och nu. Maria satte ner glaset hårt mot bordet med en nöjd min. - Du dricker lite dåligt Soli! Soli skrattade. - Du dricker som en fitta Soli! Soli log och fyllde på hennes glas. Klockan började närma sig tre på morgonen och Marias rörelser blev mer och mer dämpade. Han räknade tyst för sig själv. Tre på morgonen blir tre på eftermiddagen. En halvtimme att duscha och äta frukost. Sedan middag efter en timme. Jodå, sömntabletterna skulle förmodligen verka i morgon också. - Du dricker som en... - Käften, titta nu. Flaskan som han nyss fyllde på hennes glas med är halvfull. Han sätter flaskan mot sina läppar och sluter ögonen. Det går några sekunder och det börjar svida i halsen. Några sekunder till och det börjar kittla i kinderna. Soli känner hur saliven sprutar ur körtlarna och halsen börjar svälla igen. Några klunkar till... och... sådärja... Han vände sig om mot den kvinna som så gärna skulle vilja vara naken med. - Jag dricker då fan i mig int... vad är det? Hon reste sig upp i en enda bestämd rörelse och sprang till toaletten. Hon var i alla fall en tyst kräkare. Det gladde honom. Han lade på en ny skiva med opera och skruvade upp volymen än mer. - Hur har du det därinne? - Snart klar. - Mår du dåligt? sa Soli med ett stort leende på läpparna. - Mmmmm.... Soli klädde av sig och vred upp toalettlåset med en skruvmejsel. - SOLI! - Hur är det? Jag är ju liksom lite orolig för dig härute. - Men du är ju... - Full, jo visst, men det är ju å andra sidan du också. - Nej alltså, du har ju inga k... - Konstigheter för mig. Nej, precis. Jag föreställer mig att det är det som är det finfina med mig. - Naken, du är... Hennes huvud försvann ner i toaletten igen och en välbekant doft spred sig i det lilla utrymmet. - Vill du vara snäll och akta mitt doftblock. - Jag... Han styrde ner hennes huvud mot det blåa vattnet och höll i hennes kräksvettiga panna. Hon hade kräkts i ungefär tjugo minuter när resten av vinet började tingla ut i fingertopparna på Soli. Han tog tag om hennes midja och drog upp henne. - Är du färdig nu Maria? - Ja, nu är det nog bara lite jordnötter kvar. - Du är lite aspackad nu med andra ord. - Måste sova. Tretton timmar senare kunde han inte förstå varför men han bäddade åt henne i soffan. - God natt Maria. - Du är fortfarande naken, Soli. - Sov gott. Med största sannolikhet så snurrade det värre för Maria än vad det gjorde för Soli. Han funderade på det ett tag, släckte ljuset och gick och lade sig. Fortfarande vrålade italienare i affekt genom lägenheten. Klockan var fem i nio på morgonen när Soli vaknade till. Fortfarande full och med en lätt blodsmak i munnen. Han såg sig omkring i lägenheten. Bortsett från den snarkande kvinnan i hans soffa var allting sig likt. Han kände på sängkarmen. Den var där, men lite mjukare än vad sängkarmar ska vara - han var fortfarande full. Han kunde känna sitt ollon värma mot sitt högra lår. I det ögonblicket var pitten det sista han ville tänka på. Hon slutade snarka och började istället andas med djupa andetag. Hade hon hört att han vaknat? Solen lyste in genom hans otvättade balkongfönster och han såg hur hennes täcke spändes ut när hon släppte sig. - Är du vaken Maria? Pitten började vakna till ordentligt. - Maria? Är du här? Ollonet lämnade hans lår med en våt kyss och skavde nu mot lakanen. - DET BRINNER, DET BRINNER!, skrek han tillräckligt högt för att få hennes uppmärksamhet men förhoppningsvis utan att oroa sina grannar igen. Han dunsade tillbaka ner på kudden och lyssnade spänt efter tecken på att hon hört honom. Ett svagt klafsande ljud började höras. Det pirrade i hela honom när han hörde hur hon ogenerat började onanera. Klockan nio, på slaget. Alldeles fantastiskt. Låt vara att hon inte ville ligga med honom. Men åtminstonde var hon så pass upphetsad att hon inte kunde låta bli att tillfredställa sig själv. Han tittade åt hennes håll och möjligen fanns där en svag antydan till rörelse kring bäckenet. Någonstans inom Soli finns förmodligen någon typ av självbevarelsedrift. Han föste undan täcket och formade det till en stor fästning kring sig, hög nog för att hon inte skulle kunna se hans fullt erigerade penis och de febrila dragen. Han slöt handen kring sin penis och drog skinnet fram och tillbaka. En och en halv meter till höger om honom ackompanjerades han av det underbart klafsande köttiga ljudet. Efter bara några minuter började ollonet domna bort. Han drog och slet, men till ingen nytta. Härliga, kvinnliga ljud, fortsatte i samma lugna takt. Han ledsnade och vände sig om och somnade. När han vaknade till igen, fyra timmar senare, så var hon fortfarande igång. Fyra timmar hade dock gjort att Soli återfått lite av sin sinnesskärpa. Det klafsande ljudet, som han så upphetsat slitit sig i lemmen för kändes nu obehagligt bekant. Han vände upp sitt vänstra öra mot taket och lyssnade. - Fan, i helvete! Det är ju den förbannade jävla kuk-ventilationen som klafsar! Maria reste sig yrvaket upp och kliade sig under sin vänsterfoten. - Vad är det Soli? - Inget, inget alls. (Det är som det brukar. Jag tror att jag har sex med en kvinna. Men så visar det sig att det i själva verket är någon jävla apparat. Timer-styrd dessutom.) - Hur är det egentligen, Soli? Du har väl inte druckit något på morgonen nu? - Nej, men jag borde väl egentligen ha gjort det. Hon ställde sig upp och gick ut i hallen. - Ska du gå? - Ja, måste hem och sova. Hon satte på sig jackan och öppnade ytterdörren. - Vi kanske kan höras av någon gång, Maria? - Jo, vi får se. - Förnedring? - Mmm, fullständig. Hon gick ut i trapphuset och stängde dörren efter sig. Soli log när han hörde de snabba stegen som försvann ner mot utgången. Han kunde tydligt höra hur ena foten dunsade hårdare mot granittrappan än den andra. Tänka sig. En fyra en syslöjd. Och ändå lyckades han sy fast en raggsocka i fotsulan på en, i stort sett, vaken kvinna. Det var länge sedan han känt någon skam och han tänkte inte börja nu. ____________________________________________________________________________ uXu.org 2001 Av Joseph 2001 uXu.org ____________________________________________________________________________