### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #098 - Jag kammar Elvis ] _____________________________________________________________________ Jag kammar Elvis Jag kammar Elvisluggen åt ett annat håll numer. Det enkla och spegelvända börjar bli tröttsamt och kanske har förändringen varit på gång en längre tid. En del av de armlösa och dräglande kommer givetvis att protestera, men varken handikapp eller dåliga tänder har någonsin tilltalat mig. Det är därför helt utan dåligt samvete som jag nu lägger min lugg till vänster. Det händer, givetvis, att de människor jag närsynt ignorerar lägger märke till mig. De hälsar och bugar och bockar. Senspänd och lätt fräsande ur baken kan jag ändå, om det känns rätt, vara mig själv tillbaka. Renlig och okamratlig blir sårskorporna precis lika vänligt inställd till mig som kvinnor är för dig. Tar jag mig möjligen för stora friheter när jag även definierar din vänskap? Han lägger ut snusen och är plötsligt tredje person. Orga. Det lutar sig fram och är inte längre sig själv. Munnen öppnas och en genomskinlig stråle av saliv rinner utför hans vänstra mungipa. Det fysiska och fullkomligt motbjudande känns många gånger som den enda godtagbara, verkliga, motvikten till vardagen. Se där! En tanke; "God prosaproduktion, måste - per definition - vara provocerande och opassande". Det stämmer ändå inte. Han kan faktiskt inte med att vara mycket mer av sig själv. Trötta fingrar som inte ens orkar dra de få onaniska dragen på lördagskvällen. Isolering och fjärmande, enormt. Bort från kvinnorna som stönar och tjuter, härligt bröstvårtigt liggandes - gnyendes. Likväl kan den här ensamheten vara nog så destruktiv. Det finns sannerligen inte någon garanti för att man, bara för att man är ensam, inte underhåller sig själv på ett märkligt - dagenefterångestigt, vis. Återigen, utanför och nu i allra högsta grad i andra eller tredje person, lutar han sig mot tangentbordet och försöker gråta. Känna någon slags känsla. Men det finns inget. Tårarna som droppar ner mot den smutsgråa plasten är lika fyllda av känslor som McDonalds-personalen. Elvisluggen halkar ner i pannan. Den kniv han vanligtvis använder för att skära upp sina pizzor i lämplig storlek, får nu ett nytt användningsområde. "Self-mutilation" - det finns faktiskt en vedertagen psykologisk benämning på det hela. Han är fortfarande inte där. Inte närvarande. Kroppen, det känns ju när matkniven dras fram och tillbaka längs vaden. Tillräckligt för att komma tillbaka blir det nog aldrig. Han lyfter på överläppen och suger in underläppen bakom sina framtänder. Låter luften vina fram och tillbaka genom de förvuxna framtänderna. Eeeht Ssst Eeeht... Ssst Smärtan är välkommen, men tillför inget nytt. ____________________________________________________________________________ uXu.org 2001 Av Joseph 2001 uXu.org ____________________________________________________________________________