### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #095 - Odör ] _____________________________________________________________________ Odör Även om det gjorde förbannat ont så kunde han inte sluta. Till och med när magen knöt sig som ett garnnystan fanns ändå viljan kvar. Små tankar på omvärlden och kvinnorna och männen och folket. Situationen var outhärdlig. Det mesta var egentligen ganska självklart, men han upphörde aldrig att förundras över de finurliga sätt som gud hittade på för att jävlas med honom. Lägenheten var, som vanligt, fruktansvärt tom. Ensamheten och alkoholismen var inte längre ett problem för honom. På något vis hade han förlikat sig med tanken att han förmodligen skulle supa ihjäl sig. Det hände att han fantiserade om det. Kallt parkettgolv mot Solis kind och kall kropp. Helst i någon estetiskt tilltalande posé. Han spände sina svala biceps och släppte sig ofrivilligt. Missnöjd med vad han såg tog han av sig t-shirten och ställde sig framför spegeln. Den magra och bleka kroppen som stirrade tillbaka på honom. Några sekunder av klarhet, man skulle nästa kunna tro att han förstod nu. Äcklet inför den egna kroppen och märkliga ljud när han sov. Att kunna avsky det, alltid - hela tiden. Ursäkten för stunden var att han inte var helt frisk. Det han till en början hade trott var en vanlig förkylning hade dragit ut på tiden. Symtomen blev värre och värre för var dag. Ibland när han var riktigt onykter kunde han tycka att det var ganska spännande - de ständigt nya och värre symtomen som han aldrig haft tidigare. Vad det än var och hur det än gick så var det ändå en förändring. Omväxling förnöjer, tänkte han och log för sig själv. Skrivmaskinen knattrade friskt under hans fingrar när han försökte återanvända orden. Ingenting rimmade och blev som det skulle. I och med Till och med när jag är i den här förbannade dimman känner jag avsky och kärlek Fuktig, kvalmig och doftande av min egen söta avföring vill jag ändå tro att det någonstans finns någon som inte grimaserar när jag klär av mig som kan låta sin nästipp reta min hud lämna gärna några snigelspår på mig Du vet att du måste vara en sådan människa som det lyser om när jag fungerar mot dig när huden är precis så fuktig att det kittlas och dina djupa andetag är sådana att jag kommer ihåg dem trots trots allt. Jag vill gärna skratta när du kittlar mig om du kanske smeker mig, min kind, mitt ben eller bröst så vill jag gärna vara där i samma stund med dig Kanske är det så att jag kräkts tillräckligt när du vill diskutera med/mot/till mig "jag förstår, det behövs inte mer" du samtalar med mig jag luktar på mina händer och det är sura minnen av onani Förbannad är hederligheten och jag vill vara bara med dig och den hud som omger ditt arsle Kanske att det känns litegrand när jag skär mig i kroppen om jag ändå kunde vara lite mer kunde bli något mer konkret så att de sår som jag vaknar med vore värt något annat än ångesten Är det kanske så att oavslutade meningar fung. Fan ta dig Åsa! Mitt ansikte är uppslukat av vitt lödder duschen pissar mig välkommet på bröstet när du kommer in och vill prata Jag önskar att du hade rätt att jag bara brydde om mig själv Hyveln jag använder är oskarp och du behöver vara för dig själv ett tag Jag vill verkligen vara en sådan som förstår, bryr sig om Men när du lämnar mig där med den urinvarma strålen mot min kind Har jag svårt att vara den jag egentligen är Telefonen ringde inte en sekund för tidigt. - Soli. - Hej Soli det är Anders. Är du onykter? - Tämligen. - Har du lust att komma över ikväll? - Är du uppe hela natten? - Jepp, ledig i morgon. - Jag tar kvart i tolv bussen. Är hemma hos dig om tjugo minuter. - Gott, då ses vi då! Fem över tolv på natten kom Soli fram till Anders lägenhet. Om Soli var ensam och alkoholiserad så hade den här mannen ägnat mer än trettio år åt sina fyllor. Han knackade på och öppnade dörren. - Hej! Kom in och klä av dig. - Tack, inte allt utgår jag från. Soli log och andades in svettångorna från sin kropp genom näsborrarna. Leendet lämnade inte ansiktet när han bad Anders att sätta på lite bra musik. - Jag gissar att du också suttit och värmt litegrand Anders? - Onykter som ett ägg. Synd bara att jag inte fick tag på dig tidigare ikväll. - Jasså, varför det? - Hade en skitfin flaska med tjugoårig whiskey som jag gärna delat med dig. - Du har ingenting kvar eller? - Tror att det kanske finns ett halvt glas. Anders gick ut i köket och hällde upp whiskeyn. - Is?, skrek Anders. - Nej för fan. Två droppar vatten bara. Ensamt, deprimerande och ensidigt svart i Solis lägenhet. Ensamt och sexuellt hemma hos Anders. Soli tittade på honom när han kom tillbaka in i vardagsrummet. Han var minst trettio år äldre än Soli och tydligt märkt av alkoholen. Kinderna hängde och huden var grå med märkliga små veck. Deras bekantskap var egentligen ganska ytlig. Soli tog av sig sin skjorta och spände sina muskler i ett enfaldigt försök att känna sin kropp. Spriten rann välkommet i strupen. Han hade suttit hemma och druckit sina vinflaskor under kvällen och starkspriten rundade av som grädde på tårta. - Snyggt Soli! - Jag fick faktiskt den här t-shirten av morsan för ett år sedan. Tycker själv att jag passar rätt så bra i den. - Ja, jo. Den är ju snygg den också i och för sig. - Vad menar du? - Visst spände du musklerna för ett litet tag sedan? - Ja, jo. - Gör det igen. Soli vägde sextio kilo och var en och åttiotvå centimeter lång. Han spände de få muskler som fanns att tillgå och kunde tydligt höra hur Anders andhämtning blev ytligare när han tog av sig sin t-shirt. - Spänn bröstmusklerna. Jag är jävligt nyfiken. Världen snurrade och Soli funderade på om avskyn han ibland kände mot kvinnor enbart berodde på att han inte fick ligga med dem. Soli la sin högra hand på sin bröstkorg och klämde om bröstet. - Lattjo, Soli - får jag känna? Anders la sin hand på Soli och snurrande stannade av och återigen var allting okej. - Everything goes. - Vad menar du, Soli? - Kläm på du bara. Det var inte första gången som en man nyfiket tog på Soli. Det var samma fingrar, samma osäkra trevande mot huden. Anders la sin handflata mot Solis bröstkorg och såg honom djupt i ögonen. - Är du okej med det här Soli? - Ja. - Säkert? - Nej. Soli drack ur sitt glas, vände sig om och drog upp skjortan ur Anders byxor. Han lutade sig fram och la sin näsa mot Anders öra. Det var kallt och någon annans. ____________________________________________________________________________ uXu.org 2001 Av Joseph 2001 uXu.org ____________________________________________________________________________