### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #094 - Kniven ] _____________________________________________________________________ Kniven De märkliga tankarna återvände till hans huvud. Funderingarna, de oavslutade tankefårorna och det nästan fysiska illamåendet. En och samma mening dök gång på gång upp i hans medvetande. Saltimboco Han var tvungen att säga hela ordet var gång det dök upp. Den senaste timmen hade han upprepat ordet för sig själv. Till en början försökte han dela upp det för att försöka lista ut var det kom ifrån. Salt-Imbocco S-altimboco Salt-Imbocco? Ingenting stämde. Ordet ägde ingen mening och det smakade bättre och bättre för var gång han upprepade det. De många meningarna han egentligen ville formulera hade för länge sedan kommit och gått. Han avskydde det, men nu fanns bara det där enda ordet kvar; Saltimbocco. Glaset med Whisky tittade uppfodrande på honom. Han tog glaset och reste sig upp ur soffan och gick ut till köket till sin far. Det hade gärna fått vara annorlunda, men med blossande röda kinder och ett plågat, stönande tonläge, ville hans far prata med honom. - Nå, Soli, var du nöjd med middagen? - Det smakade utmärkt, Tore. Tack! - Hur känns det att fylla arton då? - Inget speciellt. Det var en julidag som vilken annan och klockan var strax efter tolv på fredagkvällen. Själva födelsedagen hade, i sedvanlig ordning, firats med god mat och ordentliga mängder sprit. Den enda skillnaden var att den här kvällen hade inte Soli varit tvungen att dricka innan han kom hem till sin far. Den här gången fick han faktiskt. Nu fick han dricka. Det var en märklig känsla när hans far för första gången blandade en Dry Martini till honom. Hans far hade just avslutat disken. Han kliade sig på ryggen och såg sig omkring i köket. - Har du sett den här, Soli? Bladet var tre decimeter långt och den glänste kökslampan. - En kökskniv. Vass som fan gissar jag? - Kökskniv och kökskniv. Den här är alltså... Solis far hostade till och lutade sig mot köksbänken. Rossligt, gurglande och utdraget. - Den här kniven är laserslipad. Soli visste inte riktigt var han skulle göra av sin empati. - Menar du?, med laser? Han försökte intressera sig. Han försökte låtsas som att hans far inte svajade. När Tore tittade bort luktade Soli på sig själv och föreställde sig att han, någonstans inom sig, gav ifrån sig ett gnyende ljud. Soli funderade på Saltimbocco De återkommande orden. Återkommande. Aldrig ifrånkomna. - Du har väl... ja... du vet... Soli såg sin far i ögonen. - Jodå, jag har... Han mindes hur han hungrigt hade gett sig an sin första kvinna. Hennes klagande och funderingar. Segern, när han äntligen fick vara i en annan människa. - Det var väl inget speciellt, eller hur? - Nej, inget speciellt Alllting kändes forcerat. Helst ville han sätta sig ner och gråta. Gråta för den alltför stora skinnjackan hans mor köpte åt honom på rea. Som han inte fick lämna tillbaka. Jackan som var två storlekar för stor. Om han bara kunde få hämta andan. Vara för sig själv. Fortfarande kunde han känna ångesten. Han ville gärna ignorera det. Glömma bort och förtränga, men istället - Saltimobocco. - Nu har ju jag serverat dig en sjujävla middag när du fyller arton, eller hur. - Ja, och det verkligen jättegott. - Och jag har bjudit dig på sprit, eller hur. - God sprit dessutom. - Innan kvinnan och barnen kommer hem. Vill du hjälpa mig och täcka över poolen? Soli visste redan innan hans far avslutade meningen vad som skulle ske. Redan innan de båda hunnit ut till bakgården visste han vad som skulle ske. - Är'u full eller Soli? - Nej, nejdå, inte alls. - Va'fan står du bara där för i dörren för! - Jag... - Kom igen nu! Tore gick fram till poolkanten och började leta efter en flik i pooltäcket att ta tag i. Soli visste precis. Soli visste vad som skulle hända. - Kan du inte göra det här någon annan kväll!, gnydde Soli. - Va'fan, kom igen'urå så ordnar vi det här. Soli gick fram till den nedersta änden av poolen och började veckla ut presseningen. - Pappa, vi gör det här i morgon. Snälla. De hade hunnit lite drygt halvvägs innan Tore ramlade i. Trots alkoholen kunde Soli, fortfarande efter tio år, se det framför sig. Ruta för ruta. Steg för steg. Hur hans far trampade snett. De famlande rörelserna han gjorde under tiden han föll. Det var inte fallet i sig. Inte heller var det förödmjukelsen. Det var frånvaron av ljud. Under de två, evighetslånga, sekunder det tog för hans far att falla och famla, hade han inte gett ifrån sig ett enda ljud. Tystnaden gjorde ont. - MEN FÖR I HELVETE, PAPPA! Den bubbliga plasten virade sig kring Tore. - Snälla, pappa. Snälla pappa. Han stod vid poolkanten och tittade på i en evighet. Fadern som fäktade vilt. Den bubbliga plasten som täckte hans mun och... Utan att ge ifrån sig ett ljud. Soli sprang tillbaka in i köket och hämtade den laserslipade kniven och sprang ut. Vattnet var kallt och nöp honom i de kroppsdelar han minst hade bedövat. Tore hade slutat bråka med plasten och låg nu ihoprullad i fosterställning på botten. Undrar just om hans hud hade hunnit bli rynkig? Några luftbubblor lämnade hans mun. Ögonen sved av klor när Soli kämpade sig genom vattnet. Soli började skära strax nedanför armhålan på sin far. Han kände efter med handen för att inte av misstag skära i honom. - VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED! skrek Soli till mannen som var hans far. Fadern låg, vit och blank, på trä-trallen framför honom. Han hostade och spottade. - Schhhh, du väcker ju grannarna. Tyst för fan. sa hans far. Soli var tyst och tänkte på Sal-timbocco ____________________________________________________________________________ uXu.org 2001 Av Joseph 2001 uXu.org ____________________________________________________________________________