### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #086 - Soli ] _____________________________________________________________________ Soli När Soli vaknade upp på den första dagen av resten av sitt liv kunde han inte känna mycket mer än ett starkt illamående. Det var en van hand som sträckte sig efter vattenflaskan som han alltid förvarade bredvid sängen. Några snabba klunkar och en belåten rap senare så lutade han ryggen mot den varma och föll åter in i dvala. För de som är riktigt ensamma finns det ingenting som heter mysiga hemmakvällar. Desperation och alkoholism är kännetecken för människor som kunde ha blivit bättre. Människor som, om de vid en avgörande punkt i sin uppväxt, fått känna kärlek eller kanske någon gång hört någon säga "Jag älskar dig" och veta att det är sant. Soli var en av dem. Hans liv och hem var stadd i stadigt förfall. Vännerna från ungdomen hade sedan länge lämnat honom åt hans öde. Telefonen hade hunnit ringa tio signaler innan han hade snubblat sig ut till vardagsrummet och svarat. - Soli. - Ja... Hejsan, det här är Kristin Asplund från försäkringskassan. Soli satte sig ned med en suck på ena pungkulan. - DRA ÅT HELVETE!!! - Förlåt, vad sa du? - Argh, ursäkta mig. Jag satte mig på något olämpligt. Nå, Kristin, vad vill du? - Jag ringer angående det bostadsbidrag som du fått utbetalt för två och ett halvt år sedan. Det har nämligen visat sig att du fått för mycket pengar. Och, i och med detta, så kommer vi att skicka en inbetalningstalong till dig så att du kan betala av din skuld på 7800 kronor… Han avbröt henne. - För mycket? Jag har ju för i helvete knappt haft råd att köpa mat. Nu jobbar jag på ett företag som tillverkar skruvar mot en lön som är under existensminium. Hur tror du att jag ska kunna betala tillbaka detta? Det meningslösa i att överhuvudtaget argumentera med denna kvinna stod snabbt klart för honom. - Ja, Soli. Vi har ju givetvis full förståelse för att du inte tjänar så mycket pengar just nu, men faktum kvarstår ju dock... Han ryckte till när han hörde ett ljud han inte kunde identifiera från sitt sovrum, men beslöt sig för att ignorera det. - Varför kräver ni mig på det här i sådana fall? En sur påminnelse om gårdagen vällde upp i halsen. Han lyckades svälja det mesta men var tvungen att spotta ut en del på det dammiga tarkett-golvet. - Som du vet så beräknas bidraget på…. Han slutade lyssna. När hon hade pratat oavbrutet i fem minuter harklade han sig. - Ursäkta, Kristin, men om du visste hur det står till i andra änden på den här linjen kanske du skulle… Det finns många fler människor som tycker synd om sig själva än det verkligen är synd om. Det finns människor som tycker synd om sig själva för att de inte har råd att köpa en ny tv när den gamla slocknar, människor som tycker att det är en pina att behöva betala skatt eller tycker att det är pinsamt att ge en tia till en hemlös. - ... förstår du! inga pengar, ingen kärlek, ingen fitta… - Jag ringer för att tala om för dig att du har en obetald skuld. Inget mer. Vi kan sköta det här brevledes om det är så du vill ha det! - Ja tack, Kristin Asplund. Jag ser fram emot att sköta denna korrespondens brevledes framledes. Han lade på och kände sig riktigt nöjd med det lilla rimmet han åstadkommit tills magen knöt sig. Han såg sig om och försökte sätta sig på papperskorgen, men det var för sent. Till en början var det mest en genomskinlig sörja som rann ur honom. Efter några minuter av kramper och hopplösa krystningar kom sedan blodet. När han för två år sedan först upptäckt det hade han blivit förskräckt. Nuförtiden blev han mest fundersam när det inte dök upp. Han satte sig upp och lade en bit tidningspapper under baken. Blodsockret var nere på noll och klockan var sju på kvällen. Snart dags att sätta igång igen, tänkte han. Med tidningspapperet pressat mot baken med ena handen och den andra famlande efter stöd, tog han sig ut i köket. Han hade inte jobbat på många månader. Allt snack om att jobba för ett företag som tillverkade skruvar var ljug. Den ekonomiska situationen var sann, men det var länge sedan han hade fått jobba hos ScrewU. De enda ekonomiska medel som han numer hade tillgång till fanns i hans senila farmors bankfack. Sist han varit på banken så fanns det bara åttahundra kronor i värdepapper och en vigselring som gått i släkten på fädernets sida. Han hade löst ut de sista papperna och, efter att ha stärkt sig med fyra öl på en närbelägen krog, även pantat vigselringen. Frukosten bestod av två ostekta skivor bacon och en svartnad banan. Han drack några snabba klunkar ur ett av de två vinglas som stod framdukade vid middagsbordet. Soli var egentligen inte alkoholist, men det fanns något som var så outhärdligt i vardagen och umgänget med andra människor. Något som varken kunde dövas med "en positiv inställning till livet" eller psykofarmaka. Klockan var åtta och han funderade på om alkoholen skulle räcka ett dygn till. Ett dämpat ljud hördes från sovrummet. Det var någonting som inte kom ihåg från gårdagen. Först efter flera glas vin kunde han ta mod till sig. Han skrynklade ihop det gråröda tidningspapperet, slängde det i diskhon och gick med bestämda steg in i sovrummet. Soli var ingen vacker människa. Hans näsa var bruten på de mest oestetiska ställen och huden var täckt med gropar från hans finniga uppväxt. Han var smal och lite varstans kunde man klart urskilja ben och knotor genom huden. Trots detta hade han, precis som de flesta fula människor, aldrig uppfattat sig själv som genuint ful eller oattraktiv. När han klev in i sovrummet kunde han till en början inte förstå vad det var han såg. Men när han förstod kräktes han upp fyra deciliter vitt vin i tvättkorgen. Det varma och mjuka som han lutat sig mot under natten låg fortfarande fastbundet vid sängstolparna. Han släppte alla tankar han hade haft på försäkringskassan och kastade sig snabbt fram och avlägsnade silvertejpen från hennes mun. - Gode gud, hur är det med dig? Hon skrek så högt att han var tvungen att återigen försegla hennes munöppning med tejpen. Han tittade på henne med misstro. - Inte har väl jag gjort dig någonting? Det här måste ha varit en lek som urartade litegrand! Den bruna pölen kring hennes bäcken vittnade dock om någonting annat. Hon försökte säga någonting och slet vilt i de provisoriska rep han så omsorgsfullt knutit åtta timmar tidigare. Soli försökte verkligen känna kärlek när han lät sin hand smeka hennes nakna mage. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________