### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #082 - Ont ] _____________________________________________________________________ Ont Han hade vaknat till och från på morgonen. Var gång sträckte han sig automatiskt mot tillbringaren med juice. I sex timmar hade han legat orörlig, sovit djupt och andats ytligt. Om en läkare sett honom i det skicket som han var i hade de magpumpat honom och satt EKG-monitor akut. Men i Eriks lägenhet var det bara Erik. Han hade inget minne av att klockradio hade satt igång, men tydligen hade han vaknat och stängt av den. De två sista gångerna han hade vaknat till så började gårdagens förnedring spelas upp. Med smärtsam klarhet såg han sig själv gå fram till en för honom fullkomligt okänd kvinna och upprepade gånger skrika "KÖTT!". Han mindes de onda blickarna och den belåtenhet han hade känt just då. När han för sista gången den morgonen sträckte sig efter sin juice-tillbringare kom han ihåg hur han dragit ner gylfen, dragit fram pitten och låtit den hänga där medan han beställde öl från baren. Knappt någon hade lagt märke till det. Telefonen ringde. - Vad vill du mig? svarade han. - Hej, det är mamma. Vill du komma över och äta middag hos oss ikväll? Givetvis ville han inte det. Han hade inget att säga sin mor som hon inte kunde vända till något negativt. Han övervägde att säga som det var: att han var alltför bakfull för att i överhuvudtaget träffa någon. - Ok, jag kommer över vid sjusnåret ikväll Han lade på innan hon han säga något mera. Han vände sig om i sängen och vilade pannan mot väggen. Fler bilder dök upp, ingen av dem uthärdlig. Han slog sig ner vid bordet och tittade på det som hans mor hade lagat åt honom och hans styvfar. "Herregud, att du kan misslyckas med allt!" tänkte han stilla för sig själv. Fläskfilen var i och för sig god men något saknades i anrättningen. Det var liksom… mat. Varken mer eller mindre. - Har du städat hemma nu, Erik? - Det är ju trots allt lite mental hygien att hålla snyggt omkring sig, Erik. - Håller du inte med, Erik? Kunde han så skulle han. Han ägnade sin energi åt annat. Städa och hålla ordning på skräpet han hade hemma var inget han prioriterade. Överleva, att faktiskt orka ta sig upp på morgonen var nog. Han hade fullt upp med att klara av vardagen och människorna kring sig. - Ja, mamma. Självklart. Jag städade faktiskt idag, ljög han utan att röra en min. Dessutom rökte jag hasch och krafsade en full brunett i analen igår, sa han inte. Hon hällde upp mer vin till honom. Han iakttog strålen från flaskan och hur den svajade fram och tillbaka. Ungefär en tredjedel hamnade utanför. Hans mamma klarade inte av spriten. - Ja… Erik… Vi skulle vilja prata… med dig.. litegrand. Nu var hon slö i pallet och behövde flera sekunder på sig för att kunna uttala orden utan att sluddra. Han föraktade sådant. Om man dricker så ska man kunna hantera det. Själv blev han aldrig långsam eller dum. Såvida han inte drack väldigt mycket. Men ofta, när det blev så, ursäktade han sig och gick istället hem och fortsatte dricka. Istället för att förnedra sig bland folk som kunde känna igen honom. - Vad vill du då? - Jo, vi har ju… ehrm… förstått att du har det lite slårt… förlåt… svårt just nu. - Och det är något som du tror att du kan hjälpa mig med eller? Han hade druckit betydligt mer än sin mor nu, men hade ändå fullständig kontroll över situationen och hur han betedde sig. - Men Erik, jag ser ju på dig att något är fel. Varför kan du inte låta oss hjälpa dig? Vi vill ju bara ditt eget bästa! Det fanns förmodligen flera hundra anledningar till varför han inte kunde tillåta sig att lita på henne och hennes man. Exempelvis kom han ihåg hur styvfadern hade reagerat när han, i ett svagt ögonblick, berättade om en venerisk sjukdom han förmodligen hade fått. Han kunde inte ha varit mer än fjorton år vid det tillfället. När han berättade det så hade styvfadern varit lugn och inte sagt så mycket. Men dagen efter, när han åt frukost, hade styvfadern satt sig ned vid frukostbordet och sagt; "Du vet att det bara finns tre sätt att få det här på…" Han fylldes med en gång av ånger över att han hade berättat om detta för honom. Han fortsatte; "Genom FITTAN, KÄFTEN eller i ARSLET!". Sedan var det svart. Han visste inte vad han hade svarat eller hur han hade klarat sig från den situationen. - Varför säger du ingenting, Erik? - Ärligt talat så vet jag inte riktigt om något jag kan säga kan leda till något. Ni tycker att jag har problem, låt så vara. Men bara för att ni betraktar er som min familj behöver inte det betyda att jag är så jävla intresserad av att höra era åsikter om mina problem. Han tog en sista tugga av fläskfilén och drack upp vinglaset i ett svep. Han såg på sin mor. Hon satt med vinglaset i ena handen och stödde sig mot bordskanten med den andra. Fy fan, vilken förnedring. - Ledsen, men jag måste gå nu. Ska träffa en bekant om en halvtimme nere på stan. - Men Erik, vad har du egentligen för byxor på dig! Han såg ner på de urtvättade, trasiga svarta jeansen som han bar. Det var tvättdag och dessa var de enda byxorna han hade haft att sätta på sig. De var synnerligen fula och garanterat inget som han egentligen skulle ha velat visa sig ute med. Men hans mor hade ju trots allt insisterat på att få träffa honom just ikväll. - Jag håller på att tvätta idag. Bara de här brallorna jag har. Ingen som märker något ändå. Det visste han av erfarenhet. - Ämen, va’ fan…. det är ju, hon svalde… hål i dem… - Hörde du inte vad jag sa! Jag tvättar idag. Inga andra att sätta på mig. Han tittade på sin styvfar och försökte få medhåll. Men trots att styvfadern var nykter. Och trots att han mycket väl såg hur pass full hans kvinna var så slöt han ändå upp på hennes sida. Tolv år. Under de tolv år han stått ut med att bo hemma hade det varit så. Fy fan! Han klädde snabbt på sig och slängde igen dörren efter sig när han gick därifrån. När han hunnit två kvarter därifrån drog han upp en cigarett ur bröstfickan på kavajen och tände den. Han sneddade över gatan mot busshållplatsen och tänkte att han i alla fall hade kommit ganska lindrigt undan. Han satte sig ner på bänken och väntade på bussen. När han några år senare försökte komma ihåg den scen som utspelade sig strax efteråt så kunde han aldrig riktigt leva sig in i situationen. Det hela hade nästan verkat som ett skrivet manus. Strax innan bussen anlände såg han sin mor komma springande med klumpiga steg uppför grusgången på andra sidan vägen. Hon trillade flera gånger och försökte så gott det gick ta emot med händerna. Han såg hur gruset klistrade sig i hennes handflator och hur hon desperat rättade till sitt svarta färgade hår, i ett fåfängt försök att verka oberörd och beslutsam. Hon rusade rakt fram över gatan och såg inte den Saab som i nittio km/h kom körande mot henne. Han kom ihåg dunsen. Han kom ihåg hur hon lät när hon slutligen landade på asfalten några tiotal meter därifrån. Men hur han än försökte kunde han inte komma ihåg hur hon tröstat honom när han var liten, rädd, eller när han behövde den sorts kärlek bara en mor kan ge. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________