### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #079 - Kanske ] _____________________________________________________________________ Kanske Det var inte så mycket hans gråa ansiktsfärg som hans framåtlutade gång som avslöjade hur illa han mådde. Bussarna, som avgick för sista gången denna kväll, vrålade ilsket när de gav sig av från sina hållplatser. Soli såg sig misstroget omkring. Tio meter kvar fram till krogen och överallt var det glada och interagerande människor. Fyrahundra krogbesök sedan artonårs- dagen och han var ändå lika naivt glad när han klev in. Under en lång tid hade han varit frustrerad när han var tvungen att fungera i ett socialt sammanhang med vackra kvinnor. Nu kunde han inte känna mycket mer än äckel när han såg de mjuka formerna som trycktes mot de skarpa konturerna av vackra muskelbyggare. De tankar han tidigare hade haft under sina fyllor om sex mellan brösten på vackra blondiner var nu ersatt med längtan efter hämnd. När en vacker kvinna någon gång av misstag satte sig ner framför honom slutade det ofelbart med att han förolämpade henne. Han tände en cigarett och viftade febrilt i luften för att beställa mer alkohol. Skulle man kunna tänka sig att det någonstans fanns en kvinna som kunde älska honom? Soli var mycket tveksam. Han trodde inte på mänskligheten i allmänhet och kvinnor i synnerhet. Inredningen och kroggästerna börjar flyta ihop. Musiken ligger som en tät dimma över alla handlingar och tankar. Fem minuter över ett på natten dricker Soli sin sjätte drink för kvällen och lutar hakan mot bröstet, väl medveten om de hånflinande blickar han drar till sig från de övriga gästerna. Någon sätter sig ned bredvid honom och utan att ha öppnat ögonen fylls Soli av obehag. - Hej, Anders heter jag! - ehrm, Scholiskall det vara. Kroppen hade slutat lyda. Någonstans längst fingertopparna dansar små troll omkring och kittlar honom under huden. Precis vad han hade föresatt sig när han gått ut. Men nu, nu var det mest pinsamt att varken kunna tala eller uppföra sig normalt. - Va? - Ursäkta, Soli heter jag. Riktigt så jävligt kunde det väl ändå inte vara? Mannen som presenterat sig som Anders lutade sig fram mot honom och rättade till hans frisyr. - Varför sitter du här ensam Soli? I och för sig är jag också här själv, men jag tycker det verkar lite konstigt att du, som är så snygg, sitter här för dig själv! Bög, mannen som satt framför honom var bög. Och kvart över ett tyckte Soli inte att det var speciellt jävligt. - Jag är här ensam därför att det är få människor som står ut med mig. Framförallt så är det inte många som tycker att jag är speciellt kul när jag krökar. Fy fan vilket melodrama!, sa Soli och skrattade högt. Många gånger kände han att det var pinsamt att alltid behöva gardera sig när han berättade hur han mådde. - Du behöver verkligen inte förklara sådant för mig, Soli. - Visst, därför att du veeeeet allt det där. Och jag egentligen bara är i någon postpubertal fas nu, eller! Han slängde ner sitt drinkglas i bordet så spriten skvätte över både honom och den främmande mannen. - Nej, därför att det är samma sak för mig. Soli, som sällan hade svårt att finna ord, skämdes och var tyst. - Jag... - Nej, Soli. Du behöver inte säga något mer. Det är ok. Du mår förbannat dåligt, och det gör jag också. Skillnaden är bara den att du har gett upp och blivit depressiv och introvert, medan jag har en bit kvar. Jag tycker fortfarande om folk. Framförallt så tror jag, någonstans, att de inte vill mig något ont. En anabolvakt bakom kulisserna tände och släckte lyset några gånger för att signalera att kvällen var slut. Anders drog sin hand genom sitt korta blonda hår och gjorde sig redo att gå. - Du vänta! Jag, jag… har bra musik och lite vin hemma hos mig. Anders slutade ta på sig sin kavaj och tittade på Soli med en mörk och intensiv blick. - Är du helt säker på det? - Ja. Ja, jag är säker. Helt säker. Någonstans i närheten av Anders ljumske förstod Soli att det inte var kvinnorna det var fel på. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________