### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #077 - Hud ] _____________________________________________________________________ Hud När Soli låste upp dörren till sin lägenhet hade han en bestämd känsla av overklighet. Redan i trappuppgången hade han känt doften av kyckling i lergryta. Redan nu kunde han känna smaken av den möra köttet och det knapriga skinnet på hasselbackspotatis. Han klev in i sin hall och visste att han kommit hem. Definitivt. - Hej, gullet! Vad tidig du är! Jag tänkte laga till din favoriträtt ikväll. För att fira vår två-årsdag. Vinet står på balkongen och väntar. Han visste inte vad han skulle svara. Men fann sig snabbt i situationen. - Jag fick lite körigt på jobbet sista timmen, men lyckades komma ifrån ganska hyggligt i tid. - Sätter du dropp så kontrolle... - Va? - Vad säger du älskling? - Sa du något om dropp alldeles nyss? Hon vände sig frågande om med händerna täckta av kycklingfett. - Hämta flaskan på balkongen och häll upp så är det precis färdigt att äta. - Givetvis. När han öppnade balkongdörren var det som att stiga ut i en helt annan värld. Utanför var det kallt, minst tjugo minusgrader, och vinet hade nästan blivit för kallt. Kylan kröp in genom kläderna och svepte sig frostigt kring hans skelett. På de andra villorna hade ett tjockt lager pudersnö lagt sig kring taknocken. Som vanligt hade gubben Joas i huset bredvid glömt att skotta undan den snö som fallit de senaste tre dagarna. Nu skulle han vara tvungen att skotta undan allt - på en enda dag. Hoppas fanskapet får hjärtinfarkt, tänkte han ovant för sig själv. Han återvände in till värmen med den kalla vinflaskan i handen. Hon lutade sig över bordet för att tända stearinljusen. - Jag har dukat fram åt oss. Negativa reflexer på väns… Sätt dig ner nu så hämtar jag maten. Det var absolut något som inte stämde. - Här kommer kycklingen. Jag hoppas att du tycker om skinn Soli, för den här hade verkli… han svarar inte på det här, jag tror vi kan lägga av nu... ...gen mycket. Förmodligen är det väl en gammal höna det här. - Höna, dropp, skinn. Vad heter du? - Var inte löjlig nu Soli. Du vet väl att jag heter Anne-Sofie. Bli inte sådär igen nu. Fortfarande flottig från kycklingen smekte hon hans kind. Men när hon böjer sig fram för att kyssa honom exploderar hennes ansikte i svarta och gråa toner. Soli ligger med ett brett leende på två meter toalettpapper. En vitklädd kvinna med dålig andedräkt lutar sig över honom. Han försöker se sig omkring men lyckas inte röra en muskel. Den fete välter över honom på sidan och drar ner kalsongerna på honom. Han känner hur hon med en van hand särar på hans skinkor och sticker in något. Taket är målat i smutsgult och han börjar känna igen sig. En läkare och tre sjuksköterskor jobbar på honom. - Jag... - Tyst nu. - Men, jag tror att jag hamnat fel! Jag skulle precis äta middag och nu, det här? - Inga men. Omvärlden började tona bort och Soli försvinner in i en drömlös och skön sömn. När han efter några dagar äntligen fick lämna sjukhuset var det i en svarttaxi. Han kunde inte komma ihåg om han hade förhandlat om priset eller inte innan han steg in i den. Men han hade klara minnen av att han hade visat sin stilettkniv för föraren. Någon lustigkurre hade tillverkat en jättegiraff i återvinningspapper och ställt utanför porten vid uppgången bredvid hans. Klockan var halv tre på eftermiddagen när han ramlade uppför trapporna till sin lägenhet. Hans hem var precis lika äckligt som han inte hade väntat sig när han kom hem. Fortfarande dåsig efter sprutorna somnar han in. Han vaknar till med ett ryck när han inser att det kalla och blöta inte beror på en kvinna utan på att snöar på honom. Yrvaket och förbannad stiger han upp och stänger balkongdörren. Klockan är halv tre och han har sovit i ganska precis ett dygn. Bredvid sig i sängen har han några a4-blad med journalutdrag. Förvånat läser han några rader. "Pat. är vaken och orienterad. Beskriver sig själv ha utvecklat paranoida idéer, under de senaste åren. Beskriver detta i termer som att människor tittar på honom, går efter honom etc. Säger också att människor runt honom ofta är elaka. Säger att det finns en massa sjuka, elaka människor, som väljer ut lämpliga offer." Soli börjar minnas brottsstycken från kvällen. Han minns taxin och hur de hällde ut hans sprit när han kom till... Ja, var fan hamnade han egentligen? Han läser vidare. "Kommer till jourmottagningen med en handduk över huvudet, förklarar detta med att han inte klarar av att visa ansiktet." "Patienten klagar över andnöd och tryck över bröstet. Hävdar att smärtan kommer från pungen och vandrar uppåt. EKG och övrigt undersökning kan dock inte belägga någon patologisk grund för de upplevda besvären, varpå pat. hänvisas till psykiatrisk öppenvård . "Patienten har kl. 04.30 ramlat ihop i undersökningsrummet. Medvetslös utan typiska reaktioner." "04.58 Pat. förklaras efter misslyckad HLR avliden. Uppvisar dock någon minut senare andnings- och smärtreflexer." "Pat. är vid uppvaknandet förvirrad och mässar "ranga, ranga…", klagar även över avsaknaden av ordentlig "rynkkyckling". Pat. remitteras till vårdavdelning." Han läser några rader till men orkar inte längre. På vänster sida av ansiktet har han fortfarande avtryck av kudden. Soli lägger sig ned med en suck och lyckas illamående somna om. Det var med glädje i kroppen som Soli steg upp efter tolv timmar. Han såg sig omkring i lägenheten och såg, för första gången, varken snusk eller rester av kvinnor som svikit honom. Han brydde sig inte om att äta frukost utan ägnade de första tre, riktigt medvetna, timmarna åt att städa upp. Nu ska det bli lite ordning!, tänkte han. Han hade inte druckit en droppe sedan han, oförklarligt, hamnade på akutmottagningen. Om jag är riktigt jävla lattjo för mig själv när jag är full borde jag väl ändå vara ganska spännande för kvinnor nykter, tänkte han. Full av tillförsikt gick han och handlade matvaror. Han skyndade fram längs gångarna med svetten rinnandes längs pannan. Tjugofyra, nej, tjugosju timmar var det sedan han drack alkohol senast. Jag ska inte dricka en droppe efter det här, tänkte han. Nu fick det vara nog. Det var första gången en fet och eländig kvinna stoppade upp sitt finger i hans arsel utan att han betalat för det. Soli försöker se vanlig ut bland mejeri-varorna. Han river febrilt ner varor han kan tänka sig är bra att ha när man är nykter. 3 Liter mjölk (bra för benen), 1 liter koncentrerad apelsinjuice (bra för magen och immunförsvaret), två vitlökar (mot kvinnor). Han tittar ner i korgen och inser att han fortfarande handlar som en alkoholist. Han lutar pannan mot en hylla och funderar. Vad äter folk, folk som är riktigt folk? En liten pöl av svett bildas vid hans fötter och han försöker äcklat torka bort det med foten. - Soli! En röst. lika bekant som fruktansvärd, skär genom luften i snabbköpet. Hans före detta. Han låtsas som ingenting och försöker, med huvudet i instucket i kyldisken, se oberörd ut. - Varför hälsar du inte på mig? Va? - Det handlar inte bara om dig. - Hur är det Soli? - Vad vill du mig? - Jag och Anders är här och handlar litegrand inför helgen. Vad har du köpt då? Mjölk, juice och vitlök… Är du sjuk eller? Hon fnittrade på det där sättet som fick honom att vilja vrida nacken av henne. - Njae, det är nog någonting som går. - Hoppas att du blir bättre! Det löser sig nog till sist ska du se, Soli. - Jag saknar dig. - Såja, såja. Gräv inte ner dig i det där. Mannen som är Anders svänger runt köttdisken och lägger sin hand om hennes midja. Anders ser honom i ögonen och räcker fram handen för att hälsa. - Det är jag som är Anders. - och det är jag som är Soli. Sju starköl senare ligger Soli på köksgolvet. Linoleumgolvet limmar fast hans högra kind. Illamåendet stiger och sjunker i magen. Framför honom dansar små klibbiga larver och håriga fågelspindlar tango. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________