### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #072 - CTRL-S ] _____________________________________________________________________ CTRL-S När han först lade märke till henne satt han och fikade på Lisa. Klockan var ungefär tolv på dagen, en utomordentligt jävlig söndagmorgon. Han satt djupt försjunken i sin bok och lade inte märke till hur askan från hans cigarrett brände små hål i hans byxor. Han tittade upp, knäckte till nacken och fimpade förstrött cigaretten i kaffekoppen. Fiket var nergånget och frekventerades numer mest av lata studenter och arbetslösa hemmafruar med sina barn eller barnbarn. När han med måttligt intresse sett till att cigaretten var ordentligt fimpad ägnade han sig åt sin bok igen, men blev snart avbruten. - Mormor, kan vi inte sätta oss här? - Jodå, det kan vi väl. Men varför vill du sitta just här? Det finns ju gott om plats där borta vid uteserveringen? - Jag vill sitta här! Titta nu kommer mitt té, nu sätter vi oss. Han kunde inte låta bli att titta upp. Han visste redan när han hörde hennes röst att hon inte kunde vara äldre än femton. Men det var någonting med henne. Det fanns något som klingade bekant. Han försökte se efter vad det var utan att verka pervers. Hon var klädd i en rosa, och för hennes ålder, mycket urringad top med snörning i bak. Han kunde inte låta bli att undersöka henne vidare. De blåa jeansen satt som klistrade mot hennes lår och rumpa. Han försökte se ut som om han läste något ytterligt intressant i sin bok, men det enda han kunde tänka på var hur nära hennes jeans satt mot hennes skinn. Han kastade en snabb blick mot hennes skrev. Han fantiserade och såg framför sig hur hennes, ännu mjuka, pubeshår gneds mot gylfen och de trånga vecken strax intill var gång hon rörde sig. - Mormor, visst är det så att min mamma egentligen hette Claesson innan hon gifte sig med min pappa, precis som du? - Ja, det är liksom så det går till Karin. När en kvinna gifter sig så tar hon sin mans efternamn. Eller tja, så var det i alla fall fram tills 60-talet. Nu vet jag inte riktigt hur det är... Hon hette Karin. Han tände en cigarett till och försökte koncentrera sig på sitt kaffe. Urringningen räckte ungefär tre eller fyra centimeter ner mellan hennes bröst. Och vilka bröst det var. Trots att han varit med ett flertal kvinnor fanns det ingenting som kunde jämföra sig med hennes. De var precis så stora så att man kunde låta hela handen omsluta dem, samtidigt som de var så pass fylliga att det ändå inte riktigt räckte med hela handen. Det var svårt att förklara, men Jesus, något liknande hade han aldrig sett. Hon hade långt blont hår och hon lekte med det på ett barnsligt, men samtidigt upphetsande, sätt när hon pratade med sin mormor. Han lutade sig tillbaka i den gröna slitna länsstolen och lade diskret ena benen över det andra. Din dumme fan, om du nu ändå måste titta på henne och drömma, så försök att se till så ingen lägger märke till det, tänkte han för sig själv. Allt han nu ville, var att världen skulle förändras. Att det skulle vara helt okej att hennes mormor, vad hon nu hette, plötsligt dog i hjärnblödning och hastigt fördes bort av ambulans. Att de i all uppståndelse skulle glömma bort Karin och han skulle vara den ende som tog ansvar och tog hand om henne för ett tag. Han skulle vara väldigt omtänksam. Trösta henne och ta en taxi hem till hans lägenhet. Han skulle krama om henne och försöka förklara för henne att människor ibland, även om de är nära släktingar, faktiskt avlider utan förvarning. Han tänkte sig att det skulle hon förmodligen förstå på något sätt, hon verkade intelligent. Han tänkte sig att de sedan skulle sitta i hans soffa framför teven och han skulle ha armen över hennes axel. Han skulle sitta helt lugn i flera timmar och bara se till så att hon hade det så bra som möjligt. Framåt tio eller tolv på kvällen skulle hon fortfarande vara uppjagad men väldigt trött Hon skulle förmodligen luta sitt huvud mot hans axel och han kunde kanske låta sin hand falla ner mot hennes midja och lillfingret skulle hamna mot hennes nakna hud. Han tänkte sig att nu skulle han bara sitta tyst en stund och luta sitt huvud mot hennes. Han skulle känna doften av hennes hårschampo och förmodligen skulle han kyssa henne lätt på pannan för att verkligen visa att han brydde sig om henne. Hon skulle känna sig riktigt trygg och nästan glömma bort varför hon var hemma hos honom. Efter en stund skulle hon somna av utmattning. Hon skulle sova oroligt och rycka till flera gånger som om hon återupplevde dödsscenen. Hennes mormor, hon själv fullkomligt maktlös, den främmande mannen som verkade så vänlig och hjälpsam. När hon hade sovit en stund skulle ta bort sin arm och lägga henne ner på soffan. Självklart skulle han ge henne en filt så hon inte behövde frysa. Han ryckte till av att höra hennes röst. - Men snälla mormor, kan inte jag få smaka lite av ditt kaffe! - Nej, det får du inte. Barn ska inte dricka kaffe. Det är inte bra. Man stannar i växten förstår du. Han slutade lyssna. Hon skulle ligga där och sova på hans soffa medan han gick ut i köket och öppnade en flaska vitt vin. Han hade ett par riktigt fina vitvinsglas som han tänkte att han förmodligen skulle använda. Med ett glas i ena handen och den nyöppnade flaskan i den andra skulle han sätta sig bredvid henne. Han var inte äldre än tjugosju men kände ändå sig själv så pass väl att han visste att han förmodligen skulle dricka upp hela flaskan på mindre än en timme. När flaskan var uppdrucken och alkoholen börjat sprida sig ut i fingertoppar och nacke så skulle han fatta mod till sig. Först skulle han lägga sin han på hennes mage och känna hur den höjde och sänkte sig när hon andades. Sedan skulle han låta handen smyga sig in under den rosa top:en. Förmodligen så sov hon djupt nu. Hans hand fortsätter sedan mot bygel- kanten av hennes bh. När han kände den mot sina fingertoppar så skulle han dröja ett ögonblick för att riktigt känna efter. Och kanske skulle han ta ett glas vin till. Han såg scenen för sitt inre. Hur han satt där med vänsterhanden nästan vilandes på hennes bröst och med högerhanden kring ett välfyllt vinglas. Han kände efter. För några år sedan hade det säkerligen känts fel, men nu skulle det vara som vilken handling som helst. Den mysiga fikastunden fortsatte i knappt en timme utan att de lade märke till mannen två meter bort som besvärat försökte hitta en behaglig position att vila benen i. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________