### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #071 - Om att börja ] _____________________________________________________________________ Om att börja Skolan hade alltid varit en mycket ensam plats, men vårterminen i sexan hade varit en ovanligt lång och utdragen plåga. Om bara några minuter skulle han ha spenderat nästan tre år av sitt liv i mellanstadiet. En tanke for genom hans huvud. Tre år var nästan en fjärdedel av hans liv. När han tänkte efter var det faktiskt en oerhörd tid att spendera bland människor som retades för att man hade utstående tänder, öron och var mager. Inte ens om han ansträngde sig ordentligt kunde han komma ihåg alla de tillfällen då han fått snöbollar i kragen, blivit sparkad eller slagen. Lektionen började lida mot sitt slut och hans klasskamrater blev mer och mer rastlösa. Kanske att det skulle bli bättre i högstadiet. Högtalarna pep gällt när de ringde ut honom från mellanstadiet. För gott, tänkte han och drog en lättnadens suck. - Vad ska du göra på sommarlovet då, Soli? Skolans snyggaste tjej hade satt sig på hans bänk och såg på honom med ett leende. Han kunde inte avgöra om det var en uppriktig fråga hon ställt. - Jag… Kinderna blossade upp och händerna började darra när han försökte hitta på något att säga. Hon fyllde i innan han hunnit fantisera ihop något. - Ja, vadå? Skar’u typ åka nånstans eller? - Vet inte… Ska väl kanske dra omkring här lite. Funderar lite på att bygga en flotte och driva lite nerför ån. Lite Huckleberry Finn-grejen. Majspipa och det där. Och du då? Hon skrattade honom rakt upp i ansiktet. - Ska väl du skita i, din magre fan. Jag fråga’ bara för jag ville veta om man slapp se dig här i stan under sommaren. Han försökte suga in sina framtänder under läppen och såg på när hon reste sig upp och gick därifrån. Han hade en märklig känsla av att det inte var sista gången. Huset låg öde när han kom hem efter någon timme. Den välbekanta doften av hus slog emot honom när han steg in genom ytterdörren. En slags lustig blandning av trä, gamla kläder, mat och parfym. Klockan i köket visade halv två och både hans mamma och styvfader skulle vara på jobbet många timmar till. Han öppnade kylskåpet och letade efter något ätbart. En burk inlagd gurka, morsans vin och ett par ansjovisfiléer var det enda som fanns. Kanske om han skulle åka och bada? Äta kan jag alltid göra sen, tänkte Soli och gick in på sitt rum och plockade ihop sina badkläder. Varmt vatten kring hans kropp och kanske några tjejer från någon annan skola. Förhoppningsvis några tjejer som inte kände igen honom, någon som inte visste att han var Soli. Simhallen var tom på folk sånär som på några äldre kvinnor som gymnastiserade på den grunda delen av bassängen. Han tog av sig skorna och strumporna och hoppade in till omklädningsrummet med tårna inböjda så lång han kunde mot fotsulan. Även om han tyckte att det var ganska skönt att få ha hela simhallen, bortsett från de gymnastiserande kvinnorna, för sig själv så kändes det ändå som något av ett nederlag. De ständiga tråkningarna från klasskamraterna var i alla fall någon slags kontakt. Men här, öde. Han låste upp sitt skåp med nyckeln han fått från receptionen. Inte en människa i hela lokalen. Bra, då var det i alla fall ingen som såg hur smal och eländig han var. Han tog av sig tröjan och byxorna och stoppade in dem i skåpet. En spegel som någon illvillig människa placerat någon meter bort försåg honom med tillräckligt med avsky för att han skulle få en klump i halsen. Den lille killen som stod naken framför honom såg för gräslig ut. Kinderna var insjunkna och hur han än spände sina biceps så syntes knappt mer än en liten bula. Revbenen och magen tycktes peka rakt ut från honom. För Soli såg det mer ut som om någon tagit en säck med kött och sedan petat i en förskräcklig mängd ben. Pitten hängde som en ledsen och förkrympt daggmask mellan benen. De första könshåren hade tittat fram bara några veckor tidigare. Självklart hade han varit den sista i klassen att få könshår. Och det var inget som han förvånats över heller. Kroppen framför honom slappnade av och lät buken och revbenen hänga ut. Han vände sig om för att dra ut sin nyckel och slog i sitt höftben i skåpdörren. Han svor och gned sig mot höften. Några droppar blod tittade fram i hans handflata när han inspekterade det onda. Han slog sin handduk kring höften och gick in i den ångfyllda bastun. Hettan var näst intill outhärdlig och det var knappt att han stod ut att sitta på det nedersta steget. Svetten trängde genast ut genom hans porer och han var tvungen att anstränga sig för att kunna andas. Bastuaggregatet fräste av kokande vatten. Han tog av sig handduken och lade den bredvid sig. Trots hettan var det ganska behaglig att få släppa ner pungen mot de varma brädorna. Daggmasken vaknade yrvaket till och vibrerade i takt med att han andades. - Tjena! Visst är det förbannat skönt att få vara själv här? Soli ryckte till, rev åt sig handduken och tryckte den mot den nu klarvakna daggmasken. Det hade varit helt tyst när han steg in i bastun. Det enda som hade hörts var fräsandet från elementet. Han vände sig om och tittade upp. Längst upp, knappt urskiljbar i ångorna, satt det en man i fyrtioårsåldern. - Visst, visst… Soli pressade handduken så hårt han bara kunde mot sitt kön och hoppades att mannen i dimman inte upptäckt det präktiga stånd han utvecklat. - Olof heter jag, sa mannen i dimman och sträckte ner sin arm för att hälsa. - Soli, sa han och tog dimmannen i hand. - Jag brukar också gå hit på fredagar. Helst på eftermiddagen då… Det brukar inte vara så mycket folk här då. Är du här ofta eller? - Nej, det är första gången jag kommer hit. Slutade sexan idag. Äntligen! - Har det varit jävligt eller? - Som fan. - Retad? - Visst. Olof suckade och reste sig upp från sin upphöjda plats och slog sig ner bredvid Soli. - Jag vet precis hur det är. När jag gick i mellanstadiet, det var ju i och för sig många år sedan, men då blev jag mobbad som fan. - Varför då? Det var med förvåning som han insåg att han faktiskt träffat en människa som varit med om samma sak som han själv. Någon som visste hur jävligt det var att behöva somna på vänster sida varje kväll bara för att klassens största kille satt i bänken precis till höger om honom. - För att jag var smal och för att jag intresserade mig mer för läsning än för att mulla de snyggaste tjejerna med snö på pattarna. De där små knopparna. Inte fan var det så jävla spännande heller. - Jag tycker i och för sig att det vore kul att få vara med de andra men… - Det känns liksom som om de inte riktigt vet hur saker egentligen ska förhålla sig? - Va? Nej, jag får inte. Dom tycker att jag är ful helt enkelt. Bastuaggregatet fräste och spottade när Olof hällde på en skopa vatten på de heta stenarna. Handduken började resa sig så fort den kände de varma dimmorna glida upp längs låren på Soli. Han tryckte ner sin arm och försökte manövrera in sitt stånd mellan benen. Olof rätade på ryggen, vände sig om och drog in sitt högra ben mot kroppen. - Jag måste få säga en sak. Och nu får du ju inte tro att jag är… - Någon ful gubbe, fnissade Soli. - Precis. Du… du är snygg. Du är smal, det kommer du inte ifrån. Men den kroppen som du har nu, det kommer folk alltid att vara avundsjuka på dig för. Feta människor är alltid de som trackar oss smalisar värst. Det är dom som inte får pippa, inte vi. - Tycker du…? - Ja, du har en förbannat snygg kropp! - Högstadiet, jag hoppas på högstadiet. Det blir bättre där. Tjejerna kommer liksom att vara – äldre och mognare där. - Hur varmt är det egentligen här inne, tror du Soli? Mannen reser sig upp och går iväg till termometern vid väggen. Handduken släpper och det är inte förrän Olof gått några steg som Soli upptäcker att han är naken. Soli fnissar till. - Du… Soli kan inte fortsätta när han genom dimman ser mannens kön. Det blänkande ollonet längst ut på den erigerade penisen lyser rött som en solnedgång mot honom. Trots hettan ryser Soli till av osäkerhet. Hans egen handduk sjunker snabbt mot kakelgolvet. - Ojdå, sånt som händer, men vi är ju båda killar så det är ingen skada skedd. Han ler mot Soli och plockar upp handduken och sveper den kring höften. - Inte… Givetvis inte. Ingen skada, fan vi är ju båda killar liksom. Olof återvänder till sin plats bredvid Soli. - Kan du tänka dig att det är nästan nittio grader här inne? - Jo, det är ju varmt som fan. - Inte konstigt att man får lite stånd. - Sånt som händer. Den solbrända och vältränade kroppen som är Olof tar av sig sin handduk och lägger den bredvid sig. - En sak ska du veta Soli, med den där ballen kommer du långt! Det lilla jag hunnit se av dig är ju… Du verkar ju ha en rätt stor… För att vara tolv så... Det var något i situationen som var så omöjligt att Soli inte kunde förmå sig att resa sig upp och gå. Än en gång reste sig Olof upp och hällde mer vatten på aggregatet. Längs ryggen hade han avlånga märken från bänken och på hans rygg strålade flera strimmor av svett ihop mot hans skinkor. Soli trodde att han skulle svimma när de första dunsterna av kokhett ånga slog emot hans kropp. Han lutade sig tillbaka och slöt ögonen, alltför utmattad för att orka röra sig. - Soli. - Ja. - Soli! - Ja säger jag, vad är det? - När jag kom in och satte mig här så var det liksom bara för att slappna av och ta det lugnt. - Och? - Nu när jag suttit och snackat med dig ett tag här så känner jag liksom att jag inte fixar och gå ut härifrån. Det var knappt att Soli orkade prata på grund av värmen. - Jasså, varför inte det då? Olof lade sin hand mot Solis kind och vände hans ansikte. - Jag har sånt jävla stånd så det heter ingenting. Kan du bara kolla så ingen kommer in så kanske jag kan åtgärda det här "till-ståndet", sa han och fnittrade. - Visst, visst. Han ställde sig upp och gick fram till glasdörren för att se till att ingen kom in. Svettpärlorna rann nerför kinderna när han lutade sin panna mot det friska, kalla glaset. Några minuter gick och flåsandet bakom Solis rygg blev allt vildare. När andetagen lugnat ner sig vände sig Soli om för att hämta sin handduk och gå därifrån. - Det funkade inte Soli. Förmodligen så är det för varmt härinne. Mannen med ståndet rörde vid honom och bad honom sätta sig ned. - Titta, du har ju lite hårdballe du också Soli! - Men det är för att… - Är du inte lite kåt då? - ...det är varmt! Soli hann inte reagera innan mannen tagit hans hand och lagt den på sin penis. Det var en mycket märkligt känsla. En man, lika gammal som hans styvfar. Nu satt han där med ett stadigt grepp om hans pitt. - Gud så skönt, Soli! Han försökte dra tillbaka sin hand men mannen höll honom fast. - Du, om du kan dra lite upp och ner åt mig! Soli drog sin hand upp och ner längs mannens penis och försökte tänka på tjejerna i skolan. Linnéa som var så snygg att det gjorde ont. Henne kunde han tänka på. Om det hade varit hon som bett honom, hade han inte tvekat en sekund. Olof andades återigen tyngre och tyngre. - Precis sådär Soli. Precis… Precis… sådär! Linnéa, hon som aldrig låtsades om de små lapparna som han lämnade i hennes bänk. Om hon suttit här naken bredvid. Trånandes, upphetsat andandes och med hans hand mellan benen. Linnéa. Ett smackande ljud hördes när Olof lät sin säd börja gå. Den förlåtande dimman började lukta kaviar och bastuaggregatet fräste till en sista gång när några droppar sperma träffade de heta stenarna. Klockan var halv sex på kvällen när han kom hem till den tjocka doften. Trots illamåendet var han hungrig. Kvar i kylskåpet stod den inlagda gurkan och burken med ansjovisfiléer. Längst in i kylskåpet kunde han läsa; "Dunavár" och lite längre ned på flaskan; "Pinot Gris". På något märkligt sätt så passade det in. "Pinot Gris", Gris-vin – varför inte. Alkohol var något som han aldrig tyckt om. Men nu efter det här, vidrigt, äckliga, spännande och förnedrande så måste någonting… Han hörde nyckeln vridas om i ytterdörren. Utan att tänka mer tog han vinflaskan i handen och sprang in på sitt rum. - Soli, är du hemma? - Ja, jag har redan ätit och har en rapport för Unga Forskare som jag ska presentera i morgon. Vinflaskan låg nu på sängen framför honom och han skyndade sig att stänga och låsa dörren. - Är det säkert att du ätit! - Ja, säger jag ju! Håll käften och låt mig vara i fred!!! Han lyckades hitta en korkskruv på sin armékniv och öppnade flaskan. Det luktade gammalt och ruttet när han luktade i den. Hur i helvete kan vuxna dricka den här skiten?, tänkte han. Samtidigt, det fanns inte mycket annat som kunde lindra. Soli såg på dörren för att vara helt säker på att hans mamma inte skulle komma in och höjde sedan flaskan till en skål . Det luktade fortfarande kaviar om hans högerhand när han förde sitt första glas mot sina läppar. "Nu börjar det, Soli!", sa han högt för sig själv. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________