### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #068 - Ändå ] _____________________________________________________________________ Ändå Soli slöt ögonen och tryckte den stora kvinnan närmare till sig. Lokalen stank av svett och kroppsvätskor som fick honom att må illa. Han koncentrerade sig för att inte dansa på henne. - Vad gullig du är, Soli! Han öppnade förvånat ögonen. - Du är inte så pjåkig, du heller. Var fick han alla dåliga repliker ifrån? Han avskydde när det blev såhär. Ögonblicket var förbannat fint och kvinnan uthärdlig. Då strejkar hjärnan och påbörjar någon slags freudiansk revolt. Vid ett tillfälle hade han efter ett synnerligen egoistiskt samlag med en kvinna, utan att tänka på det, hasplat ur sig "Tack snälla!". Den egendomligt blonda kvinnan hade gett honom en blick som i stort sett förmedlade två känslor; medlidande och avsky. Fortfarande dök det där minnet upp när han minst ville det. Erika hette hon. Hon hade somnat strax efteråt. När han klockan sju på morgonen klädde på sig för att gå hade han sett hur några droppar av hans sperma hade hissats upp och ner mot lakanen från hennes skrev i takt med att hon andades. Innan han gick därifrån hade han torkat av pitten på hennes mockajacka som hämnd. Det däremot, hade han fortfarande dåligt samvete för. Det dova dunkandet från högtalarna fick hans inre att vibrera. Den stora kvinnan gned sitt könsorgan mot hans lår och lutade sin svettiga kind mot hans hals. Han lät sin högra hand stanna kvar vid hennes midja och trevade sig försiktigt ner mot hennes byxlinningen med sin vänstra. Hon stelnade till för ett ögonblick när han gjorde en blixtattack mot hennes vänstra skinka. Tack gode gud för den dåliga belysningen. Små strimmor av svett rann nerför hennes ryggslut. Han vände upp hennes ansikte och kysste de smala läpparna. Musiken började tonas ned men Soli kände sig säker. - Du råkar inte ha lust att följa med mig hem och… - Dricka té och titta på dina etsningar?, sa hon och skrattade med en andedräkt fylld av jordnötter och lustiga drinkar. - Nej, dricka mängder av vitt vin, lyssna på klassisk musik och sedan göka som kaniner i några timmar. Han var optimist. - Det går för sig. Han hade ett telefonnummer till en kille som körde svarttaxi. De hade en överenskommelse. Om Soli betalade hundra kronor varje gång han var på väg hem från krogen, oavsett hur långt han skulle, så ställde Reisel upp när det var akut. Under de tre år som de känt varandra hade det bara hänt två gånger att han ringt honom och krävt omedelbar leverans hem. Första gången var när han hade blivit rånad och andra gången, för några veckor sedan, när slutmuskeln plötsligt slutat fungera. Reisel hade varit måttligt förtjust när han plockade upp Soli med en hundralapp i vänster näve och en fryspåse tätt tryckt mot arslet i en gränd bakom favoritkrogen. Han ringde Reisel och gick sedan ut med kvinna på trottoaren utanför krogen. De var hemma inom fem minuter. Reisel körde mot flera rödljus för att få hem honom så snabbt som möjligt. Med största sannolikhet var han rädd att än en gång få bruna fläckar på sina polyesterfyllda säten. - Slå dig ner så hämtar jag vinet. - Det är inte nödvändigt Soli. Jag är ganska n… - Jo, det är det. Sätt på en sjysst platta medans jag pudrar näsan ett tag på de små herrarnas rum. Så fort han drack mer än två liter vin så blev han automatiskt krasslig i kistan och var tvungen att spendera åtminstone tio minuter per timme på toaletten. Han satte sig ner på toalettstolen och försökte ge ifrån sig så lite ljud som möjligt. - Soli, är du Ok? - Jaaaa… det är ingen fara. Ömsom kom det taggiga bitar av obearbetad pasta och ömsom luft. Det fanns inte en chans i helvete att han skulle kunna komma ut från toaletten med hedern i behåll. När han kom tillbaka hade hon tagit av sig sin tröja och satt med en t- shirt som visade honom mer än vad han ville se. Han satte sig ner i soffan bredvid henne och försökte undvika att stirra henne mellan benen. Ur högtalarna strömmade Vivaldis fyra årstider, hösten – närmare bestämt. Så banalt, tänkte han. Hon suckade, drog upp knäna mot hakan och kramade om sina vader. - Vem är du då Soli? Egentligen? - Inte mycket. Många gånger känner jag mig som en formlös massa som bara definieras av de människor som jag träffar. Hon rättade upp sig i soffan och lutade sin kind mot ett knä. Ansiktsuttrycket var inget nytt för Soli. En märklig blandning av förvåning, förakt och medlidande. - Ja, precis så kan jag också känna ibland. Liksom, man är hela tiden sig själv, och så träffar man plötsligt någon som bara inte tillåter en att vara sig själv. - Det är inte något vidare, sa han utan att bry sig om vad hon hade sagt. Han mindes den absurda strängen av sperma som hissades upp och ner och funderade på om det verkligen var värt det. - Jag hoppas att du inte tar illa upp, men… jag tror inte att du har sagt vad du heter? - Lina. - Med tanke på ditt ansiktsuttryck tolkar jag det som att du redan presenterat dig ett par gånger för mig. Du får ursäkta men jag har lite dåligt kortminne. - Ingen fara. - Det kallas ju inte kortminne för inte, hehe. - Visst, Soli. I bakgrunden exploderade Vivaldi i en spasmisk violinlorgasm. Han insåg att hon förmodligen började ledsna både på honom och på samtalet som inte kom någonvart. Han gick ut i köket och hämtade sin dunk med spanskt lantvin. - Vill du ha lite vin? Hennes ansikte skrynklades ihop som ett russin. - Nej för fan, klarar inte mer vin. Han hällde upp ett glas åt henne i alla fall. Därefter ställde han vindunken på golvet och dansade med lätta alkoholiststeg ut i köket. Någon minut senare kom han ut med två frostade glas med ett obestämbart, oljigt, innehåll. - Är det här gott då, Soli? Han skrattade till. - Förmodligen inte. Men man blir förbannat full på det. - Ja, skål då Soli! - Skål! De svepte sina drinkar och hostade i kör. Soli var en duktig drinkblandare, men alldeles för generös med spriten. Det dröjde några minuter innan Lina torkat sina tårar nog för att kunna se på honom. Hon log mot honom, sträckte på benen och lät sina tår kittla honom på magen. Han tog tag i en fot och förde upp den mot sitt ansikte. Han lät sin näsa följa de hårda fördjupningarna i hennes fotsula upp mot de kalla tårna. Med tummen och pekfingret särade han på två tår och kilade in sin näsa mellan dem. Kroppen som var Lina stelnade till och de smala fingrar vars naglar var fransiga av nagelbitande lyfte upp hennes t-shirt. Ett bröst tittade fram genom en svart spets-bh. Han sträckte sig efter vindunken. - Soli, jag har haft cancer. - Umm, jag ser det. Han var förvånad över att han inte känt det när det dansade tidigare på kvällen. - Tycker du att det är äckligt? - Nej, det bröstet du har tycker jag räcker gott och väl. - Du ljuger inte nu? - Nej. Gör det något om jag stirrar på det ett tag? Hon fnittrade till och tog av sig bh-n. - Soli! Jag är så jävla glad att jag äntligen träffat någon som faktiskt har modet att säga precis vad han tycker! Det bröst som hon hade kvar var mer än tillräckligt. Han tittade på det ett tag och böjde sig sedan fram och lät sin tunga spela över hennes bröstvårta. Hon hostade till igen, sträckte sig efter sitt vinglas och svalde trots allt hungrig några klunkar spanskt vin. Han lät sina fingrar vandra över hennes ärr medan han trängde in i henne. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Joseph 2000 uXu ____________________________________________________________________________