### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #064 - Samlade Reflektioner - Vol. 3 ] _____________________________________________________________________ SAMLADE REFLEKTIONER - VOL. 3 av Diverse Redaktör: Pierce Peter Paul (ppp@uxu.org) Innehåll (vol. 3): Reflektion Författare Datum ---------------------------------------------------------------------------- Slopa yttrandefriheten nu! Pierce Peter Paul 30/03 1999 Diagnos: schizofreni Chesterfield 21/04 1999 Det komprimerade decenniet Rabaks 2000-1 18/05 1999 Opinionsundersökningar mot bättre vetande Vakna Viktor 19/05 1999 Generaliseringar Pierce Peter Paul 21/05 1999 Moraliska dilemman och respekt för lagen yrVakna Viktor 23/05 1999 Krigsförbrytare versus hjältar Vakna Viktor 28/05 1999 Intentionsdjup Pierce Peter Paul 19/07 1999 Äntligen förbjuds det friskt Bravemoore 14/12 1999 Sanningen ska fram? Bravemoore 23/01 2000 Extremism och politiska poäng Klein Hauptmann 16/02 2000 ---------------------------------------------------------------------------- SLOPA YTTRANDEFRIHETEN NU! (Pierce Peter Paul) [20/03 1999] Vi behöver definitivt ingen yttrandefrihet här i Sverige. Den är totalt överflödig. Den är skadlig. Stryk den ur grundlagen. Yttrandefriheten fyller bara en funktion när man ska klaga på något, när man vill avvika från mängden utan risk att få stryk. Den behövs inte om man önskar konstatera självklarheter. I Sverige är nu snart allt så perfekt att det inte finns någon anledning att klaga. Säger man "demokrati är bra" eller "barnpornografi är skamligt" så uttalar man inga värdeutsagor. Man konstaterar sanna och värdefria propositioner, i samma stil som "jorden är rund" eller "1+1=2". Det finns numera ingen anledning att säga något annat än självklarheter. De som envisas med att propagera för yttrandefrihetens bevarande är inget annat än en samling onda bråkmakare som vill ställa till oreda, bara för att jävlas med vanligt hederligt folk. De vill att människor ska ha möjlighet att få säga mer än självklarheter. Men det är ju förkastligt. Se hur det har gått genom historien när folk har fått säga precis vad som helst. Kommunisterna sade vad de tyckte, och det ledde till krig och misär! Hitler fick berätta om sina åsikter, och det ledde till krig och massutrotningar! Är det så vi vill att det ska bli i Sverige? Den svenska yttrandefriheten fyllde en funktion för länge sedan, när inte allt var bra i Sverige, när landet styrdes av onda kungar med hobby att försöka avrätta redaktörer för tidningar som hade potential att bli populära kvällstidningar i framtiden. Numera behöver verkligen ingen yttrandefrihet, tvärtom. Den borde i allmänhetens intresse av säkerhet och trygghet omedelbart avskaffas. Vi lever i det bästa av alla länder - vilket innebär att avvikande åsikter inte kan ha några andra effekter än dåliga sådana. På toppen kan man antingen stå still och njuta av utsikten eller klättra ner till botten igen. DIAGNOS: SCHIZOFRENI (Chesterfield) [21/04 1999] Bill Clinton i tal till nationen den 21:a april 1999 med anledning av skottdramat utanför Denver: "Vi måste lära våra barn att vapen inte löser konflikter." DET KOMPRIMERADE DECENNIET (Rabaks 2000-1) [18/05 1999] Jag vet inte om folk har uppfattat nittiotalet likadant som jag själv, men för mig är det alldeles uppenbart: Vi lever i ett komprimerat decennium. Det började någon gång i början på nittiotalet med tanken att färre människor skulle göra mer jobb. Man skulle alltså komprimera arbetsinsatsen, men få ut bättre (om inte samma) resultat. Efter detta började det ta fart på allvar. Man märkte detta speciellt om man var involverad i datorindustrin, eller video/musikbranschen. Allt skulle komprimeras. Ett ljud som inte var ihoptryckt var inget bra ljud. En bild som inte pressats sönder och samman var ingen effektivt utnyttjad pixelsamling. Detta tankesätt har fullständigt tagit över numera. Talesättet 'Man kan inte både ha kakan och äta den' ses idag närmast som ett bakåtsträvande gnällresonemang. Nu skall allt som tog 50 timmar för 30 personer istället ta 35 timmar med 15 personer. En tågsträcka på 55 mil som förut tog 6 timmar skall idag avverkas på 3. Med färre konduktörer. 60 gamlingar som förut behövde 35 vårdare för att inte skrumpna ihop fullständigt, skall idag tas om hand av 10, med minskad ersättning och minskad tid upplåten till varje patient. Ljud som tog upp ett vardagsrum i volym skall rymmas på en lillfingernagel, med bibehållen kvalitet. Faktum. Men, man kan inte låta färre göra samma, eller bättre, utan att det i slutändan leder till förstöring av arbetsmaterialet. Är det en bild eller ett ljud kan man säga 'Synd, då får vi försöka med något annat'. Med människor då? Skall man säga 'Hoppsan, vi brände ut en ganska stor del av den svenska populationen med det här experimentet. Vi får ge dom gratis sjukvård resten av livet och testa något annat'? Eller vad? Vi kan inte komprimera tid, vi kan inte komprimera folks välbefinnade, och vi kan definitivt inte applicera IT-slipsarnas värderingar på mänsklig arbetskraft. Kan det vara så att den mänskliga arbetskraften som sakta håller på att jobba ihjäl sig idag, är ett acceptabelt offer? Att det är OK att förstöra arbetsmaterialet för att uppnå högre vinster? Att det är OK att aktivt arbeta för att det stressade tillståndet i samhället upprätthålls genom att inte genomföra nödvändiga åtgärder så att fler får jobb? Är det så, kan jag bara säga: Det ljud som kommer ur en MiniDisc är inte det samma som kom in. 80% är bortrensat. Det är alltså en snygg bluff som får våra öron att tro att vi får samma för mindre, att det komprimerade är bättre och effektivare. Tillverkarna av komprimeringsstandarden för MiniDisc ljuger iallafall inte om detta faktum. Men va fan, vi kör väl vidare i samma spår då. Vi stressar sönder människor och strör lite floskler i stil med 'Effektivisering', 'Nödvändiga nedskärningar i arbetskraften', 'Vinstbefrämjande åtgärder' och så vidare. En dag kommer vi att lyssna på vårt komprimerade decennium och inse att det som kommer från våra högtalare är en skicklig bluff som dessutom låter illa. OPINIONSUNDERSÖKNINGAR MOT BÄTTRE VETANDE (Vakna Viktor) [19/05 1999] Gång på gång går de få utvalda i en opinionsundersökning i samma fälla. De har tydligen inte lärt sig av resultaten från de som gjorts tidigare. Många gånger tjänar opinionsundersökningen ett för intervjuoffret helt okänt syfte. Låt mig dra några exempel: 1) Internet-surfar du privat på jobbet? Syftet här är att ta reda på om företagen bör lägga ner tid och pengar på att förhindra nöjessurfandet. Låt oss säga att 50-60% svarar ja. Då kommer det finnas anledning att göra det. Om bara 1-2% svarar ja, kommer inte många företag orka gräva mer i saken. Undantaget är givetvis företag som på eget initiativ undersöker hur stor del av dess anställda som surfar privat. 2) Kör du oftast fortare än 110 på 110-väg? Man vill givetvis veta om det ska läggas mer resurser på trafikövervakningen, och dra in mer pengar till statskassan bötesvägen. Orsakerna till varför det körs för fort är sällan lika intressant. 3) Vilka är de fem första tvättmedelsmärken du kommer på? Hur väl spenderade är företagens reklampengar? Det här är ett sätt att få reda på det. De litar inte bara på försäljningssiffrorna, utan vill även veta hur många potentiella kunder det har. Ju fler som sett/hört ett företags reklam, desto mer lär de få se av den framöver. 4) Hur mycket starksprit dricker du per vecka? Om man veckan innan gjort en undersökning om hur mycket starksprit som inhandlades på Systembolaget, så kan man få en "höftad" siffra om hur mycket hemkört, taxfree- och smuggelsprit som dricks. Det kanske är dags för en ny "drag utan drog"-kampanj om svenska folket håller på att supa ner sig? 5) Kommer du köpa en ny bil inom det närmaste året? Bilföretagen vill veta om de ska lägga ner extra pengar på reklam så att de kan optimera försäljningen. Resultatet av den här frågan används givetvis "bäst" om det finns en motsvarande undersökning gjord föregående år. Av detta lär vi oss att istället för att blint svara sanningsenligt på de noggrant formulerade frågorna, så kan man svara så att undersökningen faller ut till ens egen fördel. Får man frågan "Var din senaste skattedeklaration sanningsenlig?", så fråga dig själv först: Vad vill _jag_ att den här undersökningen ska visa? Svara sedan efter bästa förstånd. Vill du att extra många deklarationer ska kontrolleras nästa år, svara NEJ. Vill du att färre deklarationer ska kontrolleras, svara JA. Avslutningsvis lite hjärngymnastik: vad skulle du svara på frågan "Har du manipulerat din elmätare någon gång så att den går långsammare och/eller visar mindre än den ska?" Lev väl. GENERALISERINGAR (Pierce Peter Paul) [21/05 1999] "(X) är ett speciellt släkte. De håller sig med vissa uppfattningar om sig själva; och dessa uppfattningar försöker de projicera utåt inför andra. Men tittar man noga efter inser man att deras till synes solida fasad inte är representativ för deras egentliga inre. (X) anser sig vara bättre än alla andra. Fast deras självförtroende på den punkten vacklar som oftast; innerst inne är de mycket osäkra, men de försöker dölja det. Genom detta är de svåra att diskutera med, för de envisas med att känna till hur saker och ting ligger till, i alla aspekter. (X) präglas av översitteri och nedlåtenhet mot allt som inte är som de själva. De tror sig ha svar på allt, men det krävs ingen större intellektuell förmåga för att inse att de inte har det. Men en del tror det, och därför upprätthålls myten om (X) som mänsklighetens kungar. De håller sig gärna inom sina egna sociala sfärer (som befolkas av (X)) där de uppmuntrar varandra till att fortsätta tro på sin egen förträfflighet. Egentligen är (X) mycket förvirrade. Deras påstådda överlägsenhet är en farlig sak, som försätter världen i brand - om än indirekt via andra kanaler än de omedelbara handlingar de utför. Den makt som (X) besitter måste neutraliseras, för den är skadlig. (X) är det största hotet mot framgång, och i sin nutida position en säker väg mot undergång. Kort sagt, (X) är egentligen inte som de försöker ge intrycket av. De har inte så mycket att komma med." Vilka är (X)? Tja, skulle du påstå att det var "män", "stockholmare", "amerikaner" eller "akademiker", skulle nog många anse att du hade gjort en korrekt och viktig analys av samtiden. Folk skulle jubla över dina genomgripande slutsatser. Kanske skulle en del tycka att du överdrev en aning, men få skulle förneka att det ligger en kärna av sanning i det du sagt. Skulle du däremot påstå att (X) är "kvinnor", "göteborgare", "zigenare" eller "arbetslösa", skulle din analys förkastas som avskyvärd, eller i bästa fall ironisk. Du skulle få spö och spe, just därför att du vågade generalisera och dra dessa grupper över en kam. Den ovanstående analysen av (X) säger egentligen inte mycket. Den är faktiskt ingen analys, den är bara rena påståenden, utan större innehåll. Trots detta är sådana utläggningar mycket vanliga nuförtiden, och de som står för dem tror verkligen att de säger något; de tror sig kunna förändra något genom dem. Motivet för generaliseringarna är ofta inte svåra att acceptera. Det finns orättvisor i världen, och dessa bör jämnas ut, jajamensan. Men är metoden lyckad? Knappast. Man lär sig ingenting genom generaliseringarna i sig. Däremot från ett lite mer övergripande perspektiv lär man sig något annat. För det första, det är "den förtrycktes" rätt att generalisera (vilket märks genom att en sådan innehållslös analys som presenterades ovan av någon anledning fungerar att tillskriva både "män" i allmänhet och "amerikaner" i allmänhet). För det andra, vilket följer från det första, motivet att jämna ut orättvisorna genom detta blir kontra-produktivt. Genom att det just är "den förtrycktes" rätt att generalisera så sätter sig denne i den position som hon eller han vill fly i från - och murar fast sig där. Genom eviga generaliseringar så kommer personen ingenstans, utan blir kvar på andra plats i rangordningen. Lösningen är inte att generalisera om andra - eller sig själv heller för den delen. Lösningen är, som det alltid har varit, att säga något med substans, något vettigt, något som alla kan lära sig något av - och sedan gå till verklig förändring, istället för att genom en ofrivillig masochism upprätthålla status quo. Att generalisera är enkelt, och just genom att det är enkelt bör man fatta misstankar om att det är någon gångbar väg ut ur stora svårigheter. (En omedelbar kommentar jag fick om det ovanstående är att jag har glömt bort att "starka" generaliserar om "svaga" också. Det har jag inte glömt bort. Det faktumet stärker bara det jag vill säga. För "starka" använder sig av generaliseringar för att upprätthålla orättvisor - och det lyckas! "Svaga" har aldrig något att vinna på generaliseringar, ens om sida motståndare, de förlorar alltid på det.) Ett sista varningens ord: även denna text var en form av generalisering. Så, i slutändan, tänk själv för fan. MORALISKA DILEMMAN OCH RESPEKT FÖR LAGEN (yrVakna Viktor) [23/05 1999] Jag börjar med några uttalanden jag hört nyligen, samt mina kommentarer till dem. "Dödstraff är omänskligt och borde inte vara tillåtet någonstans, åtminstone inte i demokratiska länder." Diktaturer som verkställer dödstraff är således inte lika intressanta som demokratier som också gör det. "Vi måste kämpa mot dödstraffet." I de länder (även demokratier) där dödstraff finns och verkställs så finns dödstraffet inskrivet i lagen, och är inget som tillämpas godtyckligt och utanför lagens råmärken. Hundratals experter har under århundraden uttalat sig i denna fråga, och bidragit till utformandet av dessa lagar. "Att avrätta en mördare gör inte saken bättre, och dennes offer kommer inte tillbaka.' Slutsats: Om offret/offren skulle komma tillbaka, skulle det vara rättfärdigat att ta livet av dennes mördare. I statlig regi utbildas de flesta i västvärlden upp till den bestämda tron att de lagar som finns ska åtlydas, hur konstiga, verklighetsfrämmande, inaktuella eller grymma de än verkar. Eftersom vanliga medborgare inte är insatta i lagens och rättsväsendets alla aspekter, så kan vi inte välgrundat uttala oss vad gäller lagtexter och tankegångarna bakom dem. Vad det lider så kommer dock de flesta underfund med (på egen hand eller på annat sätt) att de lagar som finns, både i Sverige och utomlands, är långt ifrån perfekta. Lagar ändras, läggs till och tas bort oavbrutet men trots det ändras inte tilltron till dem. De inger, som tänkt, en förtroendeingivande lunta som ska skydda oss från ondo, eller åtminstone som det sker i verkligheten: ge oss upprättelse i efterhand. Att demonstrera mot dödstraffet i USA på ett torg i Sverige är inget annat än ren och skär avsaknad av respekt för andra länders lagar. Låt de länder som av Dig uppfattas ha en konstig lagstiftning istället inspireras av det egna landets respekt för dito. Gå före med gott exempel, ett ofta uttalat men sällan efterlevt tips. KRIGSFÖRBRYTARE VERSUS HJÄLTAR (Vakna Viktor) [28/05 1999] Det sägs att det är vinnaren som skriver historien, men det är allvarligare än så. Vinnaren reviderar historien... Nu ska Milosevic åtalas för krigsförbrytelser, vilket få kommer att motsätta sig. Till antalet räknat är det inte många fler som kommer kräva att ledarna för North Atlantic Treaty Organization (NATO) åtalas för samma sak. I sin iver att skydda världen från krigshetsande serber med etnisk rensning av kosovoalbaner som enda punkt på agendan så har NATO dödat hundratals och skadat än fler av civilbefolkningen, så kallade misstag. Den serbiska militären och "specialpolis" har givits utmärkta förutsättningar/anledningar att fortsätta sin fördrivning av ett helt folk, och den chansen har de inte missat. De som anser att bombningarna är nödvändiga säger även att det är bättre än att inte göra något alls. Självklart ska man göra något. Men man lurar sig själv om man tror att bästa vägen till fred är att bomba motståndarna tillbaka till 40-talet. Logiken: Det bästa sättet att hjälpa de utsatta är att förstöra deras förutsättningar vid en eventuell fred. El-, vatten- och kloaksystem, tillsammans med infrastrukturen (vägar, järnvägar) måste byggas upp på nytt, oavsett vilken sida som "vinner". Eftersom NATO är en försvarsallians så finns det inget intresse i att ekonomiskt hjälpa landet att återuppbyggas. Det var dyrt nog att förstöra det. Mina barn kommer att läsa i sina skolböcker om några år om hur Europa blev av med diktatorn Milosevic tack vare rådiga insatser av NATO. Att insatserna bestod av ungefär två månaders oavbruten bombning är då inte längre relevant. INTENTIONSDJUP (Pierce Peter Paul) [19/07 1999] Vem som helst kan uttala satsen "Kriget i Jugoslavien härrör ur konflikter mellan folkgrupper som pågått i hundratals år". (Eller: "USA:s anfall mot Jugoslavien är inte försvarbart." Eller: "Ryssland bör inte lägga sig i konflikten." Eller: "Noam Chomsky har helt rätt i sina analyser vad gäller kriget.") Som sagt, vem som helst kan uttala satsen; det handlar ju bara om att röra på läpparna (eller använda en penna om satsen ska ner på papper). Men skillnader i historiska kunskaper (faktakunskap), förmåga till analys (teoretisk förmåga), ren allmänbildning, och så vidare, medför oundvikligen att satsens innebörd varierar med den som uttalar den. Annorlunda uttryckt kan man säga att satsen kan vara baserad på olika 'intentionsdjup'. Kanske har satsen stått som ingress till en artikel i en dagstidning, skriven av en erfaren historiker inriktad på just konflikten på Balkan. Man kan då utan att göra sig skyldig till något kontroversiellt anta att den personen har ett stort intentionsdjup med satsen; personen uttalar sig mot bakgrund av sina kunskaper och erfarenhet. Satsen kan även uttalas av en person som inte alls kan någon historia vad gäller Balkan, utan enbart repeterar vad han eller hon läst i tidningen. Intentionsdjupet är då mycket grunt. Det spelar ingen roll om personen har memorerat och uttalar hela den efterföljande artikeln. Brist på intentionsdjup är lätt att avslöja. Det enklaste är att helt enkelt begära en längre utläggning angående den initiala utsagan. Om personen helt enkelt inte kan säga något mer, förutom att upprepa satsen en gång till (i samma eller varierad form), så är det uppenbart att personen inte vet så mycket om saken. Men intentionsdjup handlar inte bara om mängden kunskaper som föregår utsagan. Det handlar även om utsagan, och dess efterföljande utläggningars klarhet och tydlighet. En person som besitter ett stort intentionsdjup har små svårigheter att utveckla och diskutera området som utsagan berör. (Undantag är naturligtvis möjliga om personen är en total förlorare vad gäller elementär verbal eller skriftlig argumentationsförmåga och pedagogik.) Klarhet innebär att man är medveten om vilka begrepp man använder sig av, och deras betydelse; och om man använder begreppen i en annan bemärkelse än de konventionella bör man kunna ge stipulativa definitioner, med preciseringar om så krävs, som inte är tvetydiga och oklara. Exempel: "Regimen i Belgrad är inte demokratisk." Om personen inte kan ge någon intressant definition av vad som menas med 'demokratisk' har man avslöjat en brist på intentionsdjup. Observera att det inte handlar om att ge en allmän och evig definition om vad 'demokrati' betyder (för det har ju varit en tvistefråga ända sedan antiken) - utan om att kunna ge en stipulativ definition av vad som menas med 'demokrati' i just detta fall, vad personen själv lägger in i begreppet. Vad är det som är så intressant med intentionsdjup? Tja, till att börja med är det en mycket viktig faktor att ta hänsyn till om man vill diskutera något med någon och verkligen komma upp med något intressant. Att diskutera orsakerna till kriget på Balkan med någon som enbart läser serierna i morgontidningen, tittar på actionfilmer på video och arbetar med något som inte har med historia att göra är - kort sagt - meningslöst. Det blir då ingen fruktsam diskussion, utan bara ett utbyte av grundlösa spekulationer. Vad har du själv för intentionsdjup i de frågor du då och då diskuterar med dina vänner? Om det är grunt - var då beredd att erkänna det, annars kanske du lurar dem till "kunskaper" som egentligen inte har någon grund. Ty allt för många diskussioner om viktiga och stora frågor genomförs med deltagare som egentligen inte vet speciellt mycket. Jag önskar givetvis inte att människor håller tyst om sådant de inte begriper; jag önskar endast att de som inte vet vad de talar om meddelar detta på ett tidigt plan, så man inte blir lurad, och att de själva då kan faktiskt lära sig någonting. ÄNTLIGEN FÖRBJUDS DET FRISKT (Bravemoore) [14/12 1999] Så har det hänt. Fyra av våra största indoktrinerare, slugt formade som kvälls- och morgontidningar, ha gått samman för att störta det största hotet mot västvärldsordningen; icke-demokratiska element. Samtidigt som man hånskrattar historien, god journalistik, god smak och vad som en gång var kallat höga rättsliga ideal rakt i ansiktet, så går de nu i bräschen för att krossa sina egna lösnummersäljande guldkalvar. Varför lära sig av historien när man kan skriva sin egen? Idag dömer/tolkar vi gårdagen med hjälp av böcker, undersökningar och framförallt tidningar i alla de former. Vid någon tidpunkt i historien har säkert journalister och deras arbetsgivare varit observatörer som noggrant dokumenterat vad som händer. Så är sällan fallet idag. Nu är massmedia - med tidningarna i spetsen - de som skapar, underhåller och följer upp det som förvånande nog fortfarande kallas nyheter. Det som nu senast hänt kommer som ett kvitto på detta: I egenskap av massornas nyhetsförmedlare så behöver vi inte längre vänta på att rättsväsende och annat förlegat ska låta sina kvarnar mala. Här dömer vi direkt på löpsedlarna vem som är skyldig och ska stå i skamvrån. Det som gör saken än mer skrämmande är att allt detta stillatigandes får fortgå, delvis för att sveriges underättelsetjänst klassat dessa grupperingar som det största hotet mot samhället idag. Att publicera namn och bild på ett 60-tal personer, både dömda i domstol och inte, har blivit ett krav för att framstå som seriösa nyhetsförmedlare. Många av de personer som nämns är mycket unga, och hade med stor sannolikhet inte varit i frontlinjen för närmaste högerextrema pojkklubb om 5, 10 eller 15 år. Tack vare publiceringen har deras verksamhet fått en inbördes högre status och från och med nu - ju mer de blir motarbetade, ju fler kommer de att bli. Om det någonsin kommer att höras stöveltramp på gatorna igen så kommer det inte bero på att några snorungar hade för lite att göra, utan för att deras ledare blev massmediemartyrer över en natt. "Vad ska vi rädda folket från idag?" SANNINGEN SKA FRAM? (Bravemoore) [23/01 2000] En helt onödig skallgång pågår. Folk som stött nazisterna under andra världskriget (läs: över 50 år sedan) ska lockas fram ur gömmorna så att folk kan häpna och visa avsky inför detta forna pro-Adolfengagemang. Vad avgör om så kallade krigsförbrytare ska straffas eller inte? Hänger det på hur många som dog för deras hand? Vilka som dog? Hur de dog? Vilket motiv som fanns till att de dödade? Om de tillhörde segrar- eller förlorarsidan? Låt oss gå genom dessa alternativ i tur och ordning. Jag nämner bara några av de jämförbara fall som finns under 1900-talet. 'Hur många som dog': I så fall ligger tyskarna i lä jämfört med hur många som strök med under Stalins regim. Även jämfört med trevlige revolutions-Zedongs period i Kina. Här finns alltså ingen anledning att hämta. 'Vilka som dog': Låt oss bara nämna civilbefolkning. I tyskarnas fall så var det mestadels personer från egna landet och grannländerna som dog. Zedong föredrog att ta livet av sina egna också. USA gick i bräschen vad gäller att göra processen kort med civila genom att helt enkelt utplåna två japanska städer. Alla länderna gick före med ett dåligt exempel hur man beter sig mot sina eller andra länders icke-militära medborgare. Ingen anledning att hämta här heller. 'Hur de dog': Tyskarna föredrog massavrättningar av de obekväma elementen. Zedong likaså. På den här sidan århundradet har inte USA gjort sig direkt skyldiga till några massavrättningar som jag känner till förutom ovan nämnda östasiatiska överraskningar. Men ska man räkna flest döda per sekund så ligger USA klart i topp. Inte någon anledning här heller. 'Motiv till dödandet': Tyskland: "lebensraum" Kina: "hindra kontrarevolutionära rörelser" USA: "sätta P för Japans inblandning i kriget" Ryssland: "döda alla som inte ställer in sig i ledet, och några till" Övertygande argument allihop. Land Förlorare/segrare Påföljd ======================================================================== USA Vinnare Ingen alls Kina interna angelägenheter Ingen alls Ryssland Vinnare/interna angelägenheter Ingen alls Tyskland Förlorare Rättegångar, avrättningar & ersättningsskyldighet ========================================================================== Fundera över följande, fiktiva tidningsrubriker: "Hiroshima-bombare avrättad för krigsbrott." "Tyskland dömer Nürnberg-domare till döden." Vilken av rubrikerna är mest absurd med efterkrigsmått mätt? Den enda logik jag kan hitta i allt detta är att segraren avgör i efterhand vad som är kriminellt. Förloraren har aldrig något att säga till om. Vad är då problemet? Jo, att krig ska efterlevas efter lagar. Dvs, du får döda vem som helst, så länge de i efterhand fortfarande kan konstateras ha varit din fiende. Hur kan man efterleva detta? Tja, en bra start är att inte döda kvinnor och barn, men det är ingen garanti för att slippa bli dömd i rättegång efter krigets slut. Skulle du tillhöra den sida av kriget som "vinner", kommer du dock undan med mord på vad och vem som helst, så länge de tillhörde den förlorande sidan. Ta krig för vad det är. Vidrigt, ologiskt, orättvist. Efter kriget finns inga brottslingar, alternativt endast sådana. I vilketdera fall så finns det ingen anledning att döma folk för att de dödade på order av förlorarsidan. Krig är en extrem situation. I krig utför folk extrema handlingar. Varför har vi mildare lagstiftning vad gäller extrema situationer i fredstid, men inte i krig? EXTREMISM OCH POLITISKA POÄNG (Klein Hauptmann) [16/02 2000] "Men herre GUD!" Mitt stön över det senaste utspelet rörande 'högerextremismen' ekar torrt runt i mitt vardagsrum. Kan det verkligen vara så enkelt att vinna politiska poäng? Även om ni kanske inte märkt det, så har våra folkvalda politiker, folkkära artister, förståsigpåare och allsköns andra talträngda individer gjort sig en förmögenhet i förtroendekaptital den senaste tiden. De har gjort det genom att ställa upp i intervjuer och debatter, och det enda de behövt göra är att säga 'Nazism skall föbjudas' i ett antal olika utformningar. Vad är det egentligen dom säger med detta, frågar jag mig? Är det att 'om vi förbjuder nazismen, får vi en bättre värld'? Eller, 'om vi förbjuder nazismen, blir vi kvitt all rasism'? Kanske menar dom att 'om vi förbjuder/fördömer nazismen, ser ingen hur lite vi uträttar för att bli kvitt som riktigt svåra problemen, så då slipper vi att ta itu med dom'? Det sista är det som jag anser vara det troligaste alternativet. För ingen tror väl på allvar att man blir kvitt all rasism genom att förbjuda en rörelse som hade sitt fundament i en redan utbredd rasism och rastänkande bland folket i den värld där den uppstod? Man kan väl säga att det snarast var ett ödets nyck att nazismen fick fäste i Tyskland, och inte i Sverige eller något annat västerlädskt land. Naturligtvis var det en avgörande faktor att den sociala utslagningen var stor i efterkrigstidens Tyskland, och att det fanns ett stort behov av självhävdelse och upprättelse hos det av krigsskadestånd lamslagna landet, men de politiska strömningarna, rastänkandet och allt annat som gav nazismen dess bränsle fanns i hela den västerländska världen vid tiden för det andra världskriget. Vad jag menar är helt enkelt att rasism inte uppstår genom en ideologi, det är precis tvärtom. Hur mycket vi än säger att det finns genuint onda människor med så stor karisma att de, på ett närmast magiskt vis, kan hypnotisera ett helt folk, så är det inte så. De karismatiska ledarna hämtar sin 'karisma' från uppdämda behov hos folket. I Hitlers Tyskland var behoven självhävdelse, upprättelse samt att folk ville ha en syndabock för deras dagliga vedermödor. Självhävdelse- och upprättelsebehovet ledde till kriget, och syndabocken blev judar, homosexuella, zigenare och alla andra som inte hade tillräckligt med muskler för att försvara sig. Så var det då, och så är det än i dag. Om man ser att nazismen får en allt större utbredning är det inte 'Hur kan vi förbjuda nazismen?' man skall fråga, utan istället 'Hur står det egentligen till med åsikterna hos det svenska folket i stort?' Det finns alltid mer av isberget än det som bryter havsytan. Visst, EU kan frysa sin förbindelser med Österrike på grund av att Jörg Haider sitter i regeringen där, men då missar dom målet. Det är inte Haider som är problemet, utan det faktum att han röstats fram av folket i Österrike. Jörg Haider är en populist, i samma liga som Bert Karlsson och Ian Wachtmeister var, och precis som i deras fall vänder han kappan efter vinden. Känner han att han får stort stöd av befolkningen när han attackerar invandringen och invandrarna, så gör han det. Känner han att det finns en utbredd högerextremism bland folket, kommer han att unyttja det genom att ge Hitler komplimanger. I stället för att plocka politiska poäng på att fördöma Jörg Haider, kanske det vore dags att påminnna det Österrikiska folket om vad som hände sist det kom en populist nedtrillande från de Österriska alptopparna? Men som sagt, det är alltid lättare att orera om ett symptom, än att bota en sjukdom. Titta bara på de dubbla budskap som samhället levererar. I reklamen framhålls det att 'första intrycket är viktigast', 'utseendet är allt' och så vidare. Hårt draget kan man säga att det finns ett understöd för ogillandet av olikheter redan i reklamen. Åsiktsströming i dag (media): Första intrycket gäller, och olikheter är inte bra. Politiker och åsiktsmaskiner säger: Man skall inte dra alla över en kam, och det är bra med ett mångkulturellt samhälle. Diskrepansen är närmast stötande. Än värre blir det om man lyssnar på hur folk uttrycker sig när de talar om invandrare. Ord som närmast var bannlysta i diskussioner under det politiskt korrekta 80-talet börjar nu bli vardagsmat. 'Blatte', 'Svarting', 'Svartskalle', 'Arab' används idag som beskrivningsord om människor även om det som sägs inte syftar till att fördöma. Vad som sägs vid fördömanden kan vi lämna därhän. Och nu efter denna tirad, vad blir min slutsats? Helt enkelt denna: 1) Rasism och främlingsfientlighet har sitt ursprung hos FOLKET, inte hos enskilda ideologier/ideologer. 2) Det västerländska samhället av idag stöder inte olikheter, eller kulturell mångfald. 3) Våra politiker borde inrikta sig på att FÖRÄNDRA samhällsklimatet (och då genom långsiktiga allomfattande åtgärder, både på det sociala området och fördelningspolitiskt), inte på att FÖRBJUDA enskilda extrema rörelser/uttryck. 4) Förstår vi inte de ovanstående, kommer vi att få precis det samhälle som de eventuella förbuden är satta att förhindra uppkomsten av. ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Diverse/PPP 2000 uXu ____________________________________________________________________________