### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #063 - Samlade Reflektioner - Vol. 2 ] _____________________________________________________________________ SAMLADE REFLEKTIONER - VOL. 2 av Diverse Redaktör: Pierce Peter Paul (ppp@uxu.org) Innehåll (vol. 2): Reflektion Författare Datum ---------------------------------------------------------------------------- Vem förvanskar historien? Racket Sport 19/11 1998 Storebror existerar, åtminstone i praktiken Hedge 28/11 1998 Har insändare något värde? Intruder Alert 13/12 1998 Backlash och Dalarna The GNN 15/12 1998 Slipsen - en symbol för enfald? Hedge 22/01 1999 Refuserad reklam Pierce Peter Paul 26/01 1999 Johan Stael von Holstein Speed Devil Show 16/02 1999 Tankelivets frigörelse Alf Ahlberg (1940) 12/03 1999 Opinionsundersökningar Bravemoore 23/03 1999 ---------------------------------------------------------------------------- VEM FÖRVANSKAR HISTORIEN? (Racket Sport) [19/11 1998] Häromdagen uttalade sig någon person från ett ungt vänsterparti att effekterna av ryska revolutionen (tjugo miljoner döda, misär och elände) egentligen inte var värre än vad som har inträffat i andra länder. Reaktionerna lät sig inte vänta. Vänsterpartisten anklagades för att bagatellisera omfattande brott mot mänskligheten. Och sådant får inte förekomma, utan bör omedelbart suddas bort, för det öppnar för en mörk framtid där människor får för sig (om de lyssnar, accepterar och motiveras av vänsterpartistens uttalande) att det är helt okej att döda miljoner människor i syfte att driva igenom en ideologi, och så vidare. Vänsterpartisten sades "förvanska historien" - ett i dagens debatt ett populärt och effektivt slagträ då historieförvanskare genom tiderna alltid har stått för onda saker. (Alla har nog på ett eller annat sätt stött på revisionister som på ett desperat och pinsamt sätt försöker övertyga oss om att andra världskriget, om det överhuvudtaget inträffade, inte alls innehöll omfattande inslag av folkmord, utan bara är falsk propaganda som sprids av någon okänd konspiration.) Men vad sa egentligen vänsterpartisten? Förnekade hon explicit att det skulle vara FEL att tjugo miljoner människor gick hädan? Nej. Antydde hon det implicit i sitt uttalande? Knappast. Kan man tolka in att hon ansåg så? Visst kan man det, men det kräver stor fantasi - något som tydligen många i dagspresen som försöker rädda världen från sina redaktioner har lite för mycket av. Hade hon rätt? Ja, tyvärr. Folkmord har inträffat, och inträffar hela tiden; ryska revolutionen var förvisso en stor händelse i vårt decennium, men i jämförelse med andra oförätter genom tiderna inget speciellt (har alla redan glömt bort amerikanska slaveriet? - sextio miljoner döda). Med detta inte sagt att det skulle vara en bagatellartad händelse - det är något vi alla måste inse och bekämpa, om vi nu anser att världen bör göras bättre. Men exakt VAD är det i detta vi måste bekämpa för att inte leda oss in i en dystopi? Är det uttalanden som konstaterar triviala fakta genom numeriska jämförelser? Tja, utgår vi ifrån att majoriteten av folket är idioter (och drar handlingsvägledande slutsatser från statistik) så bör vi nog sätta igång en propagandaapparat som förhindrar sådana uttalanden. Det kanske är det kritikerna till vänsterpartistens uttalande vill göra? Det verkar snarare som om kritikerna i det här sammanhanget är de som riskerar att göra världen sämre. För tolkar man in vissa outsagda premisser i deras argumentation så har alla oförätter härförinnan inträffat, och det enda vi behöver göra nu är att - med alla medel - förhindra element som tycks kunna göra så att historien upprepar sig själv. Och det är verkligen att förvanska historien, med den möjliga effekten att historien upprepar sig. STOREBROR EXISTERAR, ÅTMINSTONE I PRAKTIKEN (Hedge) [28/11 1998] Denna reflektion är en reflektion av en tidigare reflektion. I sin reflektion KONCEPTET STOREBROR SOM LAM URSÄKT vill GNN påvisa det meningslösa i att skylla oförätter på en icke definierbar entitet, staten. Den slutsats man kan dra av hans inlägg är att a) det finns ingen "Storebror", dvs det finns ingen odefinierbar, okontrollerbar, mystisk bakomliggande mekanism som ställer till med orättvisor i vårt samhälle, och b) eftersom det inte gör det, är det endast på grund av lathet och/eller enfaldighet som man gör detta. Jag vill delvis ge honom rätt. Staten är ju vi. Vi har valt de som sitter där, och vi får alltså skörda det vi sår. Att sedan försöka åberopa samma stat som att den skulle vara av närmast överjordisk härkomst, kan i de flesta fall förefalla märkligt, eller rent av dumt. Det finns dock ett problem med detta resonemang. Eller rättare sagt, det finns flera, men låt mig börja med det ett: Är det inte ännu mer märkligt, alternativt dumt, att vara så naiv så att man tror att de människor som sitter i Sveriges styrande positioner verkligen spelar efter de regler som GNN hävdar att man kan sätta sig in i? Låt oss ta ett exempel, vi säger att en person följer det uppsatta förfaringssättet som GNN beskriver. Han tar reda på regler och praxis, och försöker påverka sin situation till det bättre. Vad möts han av? Förståelse? Kanske medlidande? Eller något helt annat? Jag vill hävda följande: Under förutsätting att de krav som man vill ställa på staten är politiskt gångbara för den/de personer som är i stånd att förverkliga dem, kommer de att bli förverkligade. Man kanske till och med får en lite notis i tidningen om hur politikern har gått folket till mötes. Men... Om däremot kraven är politiskt icke-gångbara, kommer en annan sida fram. Det är tveksamt om det ens tas upp en diskussion om dem. Man rycker helt enkelt på axlarna och vandrar på i ullstrumporna med den politik som man bestämt sig för. Oavsett hur bra förslaget än må vara. Sen spelar det ingen som helst roll att man använt sig av den demokratiska processens regler. Och eftersom de flesta politiker, läs riksdagsmän/kvinnor, sitter på obestämd tid, kan det vara hart när omöjligt att göra sin stämma hörd om den inte passar in de mallar som de styrande har satt upp, även om man så håller på i flera år. Är det då så konstigt att folk börjar benämna denna omöjliga instutition som "Storebror", "Staten" eller vad man nu vill kalla den. En instution som gör som den känner och struntar i vad folket egentligen vill. "Jamen, rösta bort de som sitter där då!", säger 'Vän av parlamentarisk ordning' upprört. Javisst, om det gick. Men det spelar ju ingen roll vad man röstar på, så länge som partierna vänder kappan efter vinden för att få ha kvar den makt som skänkts dem. Visst kan man rösta bort enskilda riksdagsmän, men de som kommer istället lär ju inte klaga på den lön de får, och är därför ganska benägna att hålla med för att få behålla sin plats i solljuset. Politiken fortsätter alltså som förut, och så där håller det på. Jag vill dra mig till minnes en fras från den senaste valkampanjen: "Vissa dör för den - är du för lat för att använda den?", med avseende på rösträtten. Jag kan ju bara ställa mig -ytterst- tveksam till att en person i tredje världen skulle vilja offra sitt liv för vår typ av skendemokrati. Alltså: Visst kan man gnälla över att en hel del människor går runt och muttrar om "Storebror" som den som sätter käppar i hjulet för folk. Men är inte detta att i princip göra samma sak? Att säga "gnäll inte om du inte tänker göra något åt det", med hänvisning till att det går bara man vill, utan att egentligen förklara hur i hela världen det skulle gå till? HAR INSÄNDARE NÅGOT VÄRDE? (Intruder Alert) [13/12 1998] Ett koherent resonemang kring ett viktigt ämne kräver sin plats. Man kan inte begära att någon skall kunna uttrycka några som helst goda argument kring en komplicerad fråga om skribenten endast ges ett begränsat utrymme för sitt resonemang. Naturligtvis skall det som kan utryckas kort faktiskt uttryckas kort, men allt kan inte uttryckas så. Betraktar man insändare i pressen finner man att dessa behandlar en mängd olika ämnen. Framförallt rör det sig kring stora problem: världspolitik, globala miljöproblem, existentiella svårigheter, med mera. Det finns mycket som behöver sägas och diskuteras. Men vad blir resultatet när sådana stora problem endast tillåts avhandlas på ett fåtal rader? Leder det till en vettig diskussion? Lär man sig någonting? Får skribenten verkligen säga sin mening? Knappast. Resultatet blir endast ett föga smickrande intryck av skribenten och argumentationen. Även om skribenten faktiskt är en mycket insatt människa med goda argument, så går det inte att få det till något annat än att denne är en självutnämnd profet som blott vräker ur sig sina egna personliga åsikter. Det går inte att ta en insändare på allvar, lika lite som någon tar en lösning på ett globalt problem som presenteras på tio rader på allvar. Detta är mycket olyckligt. Ändå tillåts insändarsidorna att existera, utan debatt. Jag hävdar att insändare är utan värde. De säger ingenting, och de leder ingenstans. Ingen läser egentligen insändare i tron att de ska lära sig någonting av vikt. Möjligtvis får man lära sig vad någon avundsjuk bonde TYCKER om båtägare, eller vad någon nyrik börsvalp TYCKER om skatter. Men detta att bara tycka saker är egentligen helt innehållslöst. Kunskap och insikt behövs också om man ska komma någon vart. Många som skriver insändare har faktiskt goda kunskaper och insikter i det ämne de skriver om. Men de tillåts inte utveckla sina argument, eftersom insändare alltid måste vara "korta och koncisa". Korta blir de. Koncisa? Knappast. Möjligtvis "ytliga till förbannelse", meningslösa och substanslösa. Av dessa givna anledningar är det dags att fråga sig om det verkligen är nyttigt för någon part att låta insändarsidorna fortsätta ta upp plats i våra dags- och kvällstidningar. Men naturligtvis finns det motståndare till en sund debatt av insändares existensberättigande. Insändare betraktas av vissa som någon form av "demokratisk rättighet". Tillåts bara vissa uttala sig i tidningarna skulle vi leva i en totalitär stat, resoneras det. Inget kunde vara mer fel. Insändare har inget med demokrati att göra. Det behövs ingen "demokrati-mätare" i form av antalet insändare i en tidning för att avgöra om vårt land är demokratiskt eller inte. (De som tar till begreppet "demokrati" i varje argument mot något som de inte tycker om gör sig skyldiga till ett brott som borde vara straffbart med döden: "begreppsmisshandel". En misshandel som ofta kan ses på våra insändarsidor.) Sedan finns de dem som helt enkelt påstår att insändare inte har något värde, men att de är "bättre än ingenting". Jag tror inte på detta resonemang. Insändare blir ibland så korta och så fel att de blir rent skadliga. Kunskaper och åsikter krymps ner till en allt för liten storlek, så liten att kunskaperna genomgår kvalitativa förändringar: de verkar ibland säga något annat än vad som var meningen. Låt mig föreslå att vi, för mänsklighetens skull, avskaffar insändare och inför något att istället. Låt människor skriva långa inlägg till tidningarna. På så vis uppnår vi något som är av mycket högre värde: kvalitet, istället för blott kvantitet. Det fria ordet skall aldrig förhindras, däremot bör vi slå vakt om att det verkligen är det fria ordet som publiceras och inte en förkrympt mutation av detta. BACKLASH OCH DALARNA (The GNN) [15/12 1998] När jag vaknade igår morse beslutade jag mig för att följande utsaga var sann: "Jag är förtryckt eftersom jag är från Dalarna". Mina misstankar besannades redan vid frukosten. Morgontidningen innehöll inte en enda notis om någon från Dalarna (jag läser Göteborgsposten). Den enda lilla tillstymmelse till uppmuntran och erkännande jag kunde finna var att Dalarna var med på väderkartan. Men det var allt. På vägen till jobbet träffade jag en god vän som jag omedelbart informerade om det nya läget. Han sade: "Inbillar man sig att det finns ett mönster, och baserar detta på enbart egna upplevelser, kommer man snart se det. Men det innebär inte att det egentligen finns ett." Jojo. Han var ju inte från Dalarna, så det var ju ganska självklart att han inte skulle begripa. På jobbet lade jag snabbt märke till att folk tittade konstigt på mig. Det hade jag aldrig noterat förut. Men nu, när jag verkligen tog mig tid att studera människor, så märkte jag att de tittade tillbaka med lustiga blickar. En hade till och med mage att komma fram och fråga "kan jag hjälpa till med något?" - där ser man! Bara för att jag är från Dalarna så tror de inte att man klarar sig själv! En arbetskamrat förstod inte mitt problem, utan mumlade: "Ältar du den där självkonstruerade uppfattningen för länge kommer den snart att bli ditt största problem, trots att den egentligen inte är ett problem." Jaha! Komma och mästra mig! Bara för att jag är från Dalarna. Kvällen fortlöpte i samma anda. På TV var det inte ett enda program om Dalarna. Det var som om vi inte fanns. Det enda som bjöds var ett regionalrasistiskt 'underhållningsprogram' där Gunde Svan framställde dalfolk som skrikiga och allmänt töntiga. Vad ska barnen få för uppfattning om Dalarna efter ha sett det? Vad är det för signaler som skickas ut? Jag ringde några vänner från Dalarna och föreslog att vi skulle bilda en stödgrupp. Det har vi nu gjort. Vi träffas dagligen och berättar om hur vi förtrycks. Jag har lärt mig mycket. Bland annat har jag alltid undrat om de problem och motgångar jag då och då har haft i livet har berott på mig själv. Nu vet jag att det inte är så. Det beror på att jag är från Dalarna, och därmed förtryckt av det övriga samhället. Så är det. Det måste vara så. SLIPSEN - EN SYMBOL FÖR ENFALD? (Hedge) [22/01 1999] Något som har irriterat mig i alla lägen är folk som pratar mycket om sådant de egentligen inte har en aning om. Det kan i princip vara vilket ämne som helst, men en sak är säker; det dyker alltid upp någon som a) inte har en aning om ämnet överhuvud taget, och b) denne tar över diskussionen. En annan sak som slagit mig är att det ofta är samma typ av människor som utför denna typ av diskussionsförstörande beteende. Idealförstöraren är man, mellan 25 och 45 - och - bär slips. Jag har ingen statistiskt belägg för vad jag nu skall påstå, men nog verkar det i min värld som om följande gäller: Ju dyrare slips, desto odrägligare bärare. Det är som om slipsen äger en nästan magisk kraft att fördumma sin ägare. Man kan tydligt märka detta om man träffar en slipsbärare privat. Omedelbart blir denna människa ödmjuk och hur trevlig som helst. Men så fort slipsen åker på är det floskeldags. Dessutom förändras språket. En person som man har affärer med blir omedelbart omdefinierad till ett objekt: 'kunden'. Denne diskuterar man om och kring och häver ur sig klicheer på löpande band. Så fort slipsen har kommit på plats, alltså. Mitt förslag är detta: Eftersom slipsar tydligt har visat att de är skadliga inte bara för sina bärare utan även verkar störande för omgivningen, skall vi införa s k 'SLIFZ' (SLipsFria Zoner). Dessa skall utmärkas med tydliga gränser och även innehålla störsändare vilka gör mobiltelefoner obrukbara. (Det har i tidiga studier nämligen funnits tecken på att idogt mobiltelefonnyttjande kan leda till slipsbärande.) En senare revision av zonreglerna kan även komma att förbjuda kvinnor med dräkt och knytblus. I dessa zoner kan vi andra normala, rationella människor ägna oss åt vad som i dagligt tal brukar benämnas 'livet'. Tack för ordet. REFUSERAD REKLAM (Pierce Peter Paul) [26/01 1999] Under en period av några veckor gav jag mig in i reklambranschen. Mitt första uppdrag blev att skapa en liten affischkampanj för svenska företag inom vapenindustrin. Jag tyckte det gick mycket bra. Men när jag väl presenterade mina förslag fick jag omedelbart sparken och hela kampanjen spolades ner i en av företagets toaletter. Jag förstår inte varför. Nedan följer beskrivningen av de tre affischer jag skapade. Jag tycker de är helt okontroversiella. Vad tycker ni? PROJEKT: En koncis affischkampanj för företag inom vapenindustrin. Målet är att rättfärdiga och uppmuntra verksamheten. Målgruppen är vuxna rationella människor med förmåga att tänka själva. * Affisch 1 - Koncept: "Skillnaden mellan klarsynt realism och flum." BILD: Svartvitt foto på tonåring (av utländsk härkomst, möjligen från forna Jugoslavien) placerad på en gata med sönderbombade hus som bakgrund. Personen på bilden är tydligt missmodig över det faktum att hans kvarter flugit i luften. TEXT: Ovanför fotot, inom citationstecken: "Jag drömmer om fred". Under fotot: "Dröm på du, vi skapar arbetstillfällen!" Textens "vi" hänvisar till företagets logo i nedre högra hörnet, med överskriften: "Vi betackar oss för flum". ANALYS: Världen är som den är, och att komma med påståenden om att den borde vara på något annat vis är att hänge sig åt orealistiska spekulationer. Vapenindustrin ger i denna kontext en insiktsfull ram som upprätthåller konceptet rätt och fel, och löser samtidigt smidigt det eviga problemet med arbetslöshet (vilket vi alla känner till är det största hotet mot lycka och framgång enligt samtida analytiker). * Affisch 2 - Koncept: "Krig förenar människor över alla gränser." BILD: Ett dussin soldater som gruppvåldtar en kvinna. Soldaterna ger intrycket av att vara i extas, kvinnan ser däremot mindre nöjd ut. Soldaterna och kvinnan är uppenbarligen inte från samma del av världen (förslag: soldaterna är européer, kvinnan asiat). TEXT: Ovanför fotot: "Kom igen grabbar, dela med er!" Under fotot: "Kärleken är universell". Företagets logo, även här i nedre högra hörnet, med överskriften: "Det finns så mycket att uppleva runt om i världen". ANALYS: Det militära består inte enbart av meningslösa parader, exerciser och långrandiga krig med vapen. Nej, det finns mycket annat roligt man kan göra som soldat, så många människor att umgås och diskutera med; en insikt som borde få vilken barnslig pacifist som helst att släppa sina förvirrade åsikter och åka ut i världen, träffa folk och få lite nyare och mer korrekta perspektiv. * Affisch 3 - Koncept: "Den naiva egoismens effekter och botemedel." BILD: Svartvitt foto på ett barn (av valfri utländsk härkomst, i åldern sex till tio) placerad i en sjukhussäng. Barnet saknar ben och man urskiljer tydligt tårar i ansiktet. Misären kan och bör förstärkas av en deprimerande interiör. TEXT: Ovanför fotot, inom citationstecken: "Jag trodde det var en leksak" (anspelar att barnet misstagit en trampmina eller blindgångare för att vara en leksak). Under fotot: "Du ska ge fan i andras leksaker!" Texten leder till företagets logo i nedre högra hörnet: "Vi vet vad skillnaden på mitt och ditt innebär". ANALYS: Världen bygger på att folk håller reda på vad som är mitt och ditt, och att de som inte respekterar det faktumet straffas. Krig är i detta avseende en hälsosam kur mot alla former av egoistiska drifter (oavsett om de härrör ur grupper eller individers intressen). JOHAN STAEL VON HOLSTEIN (Speed Devil Show) [16/02 1999] Johan Stael von Holstein är omkring fyrtio år gammal. Han har just skrivit och publicerat sin första bok. Den heter "Ingen kan stoppa oss nu!" och är utgiven på Ekerlids förlag. Ekerlids publicerar företrädesvis böcker om ekonomi och management. Von Holsteins bok sägs utmana "stora delar av näringslivet som... lever med gamla föreställningar ledarskap". I Svensk Bokhandels vårboksnummer presenteras varje år ett galleri med debuterande författare, där de berättar om sig själva och varför de skrev den bok de skrev. Johan Stael von Holstein är med detta år. Han avslutar sin presentation med: "En ny era växer fram och i den måste det finnas många vägar till framgång. Några kan vara långa och krokiga. Jag är själv ett levande exempel på det. Det inger hopp för andra. Kunde jag fixa det, jag som hade så mycket emot mig, så kan du det också." (www.svb.se) Den föregående texten går ut på att berätta exakt vad von Holstein hade emot sig i livet, det som gjorde att hans väg blev så lång och krokig innan den slutligen nådde framgångens ängar. I kort summering var det följande: Johan Stael von Holstein var ordblind som barn, planerade jordenruntresor istället för att vara med på lektionerna i skolan, partajade och arbetade som diskjockey här och var, reste regelbundet till Alperna innan han råkade ut för en olycka på sin snowboard, jobbade som reseledare, läste språk i Spanien och Tyskland, kom in på Stockholms universitets ekonomlinje trots att han hade en tvåa i matematik, varefter han reste till Harvard och tog examen. Ja, det var verkligen ett liv i våndor och plågor måste jag säga! Jag som tyckte att min barndom med alkoholiserade föräldrar och kriminalitet var en svår tid! Det är ju ingenting mot en snowboardolycka i Alperna och en tvåa i matematik! Von Holstein har verkligen ingjutit hopp i mig! Kunde han lyckas - som hade så mycket emot sig - så kan jag! TANKELIVETS FRIGÖRELSE (Alf Ahlberg (1940)) [12/03 1999] ... på dörren till varje lokal, där en diskussion föres, borde det stå ett anslag av ungefär följande lydelse: Tillträde förbjudet för: a) Rena pratmakare; b) alla som icke -vilja- ha frågan utredd; c) historieberättare; d) fanatiker och dogmatiker; e) alla de som blir förolämpade, när den hör annan mening än sin egen; f) ordryttare och sofister. Ty alla dessa sex kategorier av folk fördärva diskussionen med sin närvaro. De rena pratmakarna vilja blott höra sin egen röst men vägra lyssna, när förståndigt folk talar. Anna Maria Lenngren naglade dem en gång vid skampålen med följande minnesvers: Den talegåva Lukas har av mången hålls för stor och rar, man tror, att ingen kan i konsten högre stiga. Men sakens art jag bättre vet, ty all hans tungas färdighet är blott en oförmögenhet att kunna tiga. OPINIONSUNDERSÖKNINGAR (Bravemoore) [23/03 1999] Det har sedan länge varit populärt att försöka förutsäga saker. Människor är av en otålig/nyfiken natur samt det är ekonomiskt gynnsamt om man har förhandstips. Ett accepterat sätt att göra det vad gäller folks åsikter är att göra så kallade opinionsundersökningar. Ett företag ringer runt till ett stort antal privatpersoner (sällan fler än 1000), under kvällstid och ställer ett antal frågor som kan låta så här: 1) om det vore folkomröstning idag, skulle du rösta JA eller NEJ till att Sverige ska gå med i valutaunionen EMU? 2) om Astrid Lindgren stödjer ett barnsjukhus, skulle du då skänka pengar till det? 3) vilka är de fem första tvättmedlen du kommer att tänka på? 4) vilket företag använder frasen "livet har sina goda stunder" i sin reklam? 5) hur lång tid brukar du titta på TV varje dag? 6) vilket eller vilka schampon använder du? Du kanske redan nu ser vart jag vill komma. Fråga 2 - 6 förutsätter egentligen ingenting annat än gissningar och ett vardagligt "Svenssonliv". Fråga 1 kräver dock att man är insatt i vad EMU är och vad det innebär för Sverige och dess invånare. Det är självklart inget krav för att svara på frågan, utan ett krav om man vill få något vettigt resultat av undersökningen. Idag får man egentligen bara svar på hur många som svarade ja respektive nej, inte om de visste vad EMU är för något. I samma anda skulle man då kunna ha en opinionsundersökning om teleskopet Hubble ska vara riktad mot Hästhuvudnebulosan nästa år eller inte. Man skulle få ett resultat, givetvis, men det reflekterar inte på något sätt någon verklig kunskap. Som avslutning, en av mina favoriter vad gäller opinionsundersökningar: "tycker du att vi ska folkomrösta om Sveriges medlemsskap i EU?" ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Diverse/PPP 2000 uXu ____________________________________________________________________________