### ### ### ### ### #### ### ### ### #### ### ### ##### ### ### ### ### ### ### ### ### ### ##### ### ### ########## ### ### ########## ### ### ### ### Underground eXperts United Presenterar... Intressant Svenskt Stoff [ #062 - Samlade Reflektioner - Vol. 1 ] _____________________________________________________________________ SAMLADE REFLEKTIONER - VOL. 1 av Diverse Redaktör: Pierce Peter Paul (ppp@uxu.org) DENNA SIDA MODERERAS AV ENVÅLDSHÄRSKAREN PIERCE PETER PAUL. VEM SOM HELST ÄR VÄLKOMMEN ATT LÄMNA BIDRAG, UNDER FÖRUTSÄTTNING ATT TEXTEN 1) ÄR SKRIVEN PÅ SVENSKA, 2) ÄR INTRESSANT ATT LÄSA, 3) HAR EN SAMHÄLLSNYTTIG ELLER POLITISK VINKLING, 4) FÖRHOPPNINGSVIS PROVOCERAR NÅGON MÄNNISKA RUNT OM I LANDET, 5) ÄR UNDER FEMTUSEN TECKEN LÅNG (CA 800 ORD), 6) INTE HAR PUBLICERATS NÅGON ANNANSTANS (EFTER DU PUBLICERAT TEXTEN HÄR FÅR DU GÖRA VAD DU VILL MED DEN, MEN INTE FÖRE). MODERATORN GER SIG SJÄLV DEN STORA FRIHETEN ATT UTAN KOMMENTAR REFUSERA ELLER INFÖRA INSÄNDA BIDRAG. TANKEMÄSSIG ORIGINALITET TRUMFAR DOCK SPRÅKLIGA MISSAR OCH OFULLSTÄNDIG ARGUMENTATION. PIERCE PETER PAUL ÄR NOGA, MEN INTE SÅ NOGA. Innehåll (vol. 1): Reflektion Författare Datum ---------------------------------------------------------------------------- Konceptet Storebror som lam ursäkt The GNN 05/11 1998 Narcissism och CSN Chesterfield 05/11 1998 För mig är Gud inte... Speed Devil Show 05/11 1998 Krig är feminint Pierce Peter Paul 05/11 1998 Att göra det lilla Absolute Zero 05/11 1998 Vi kan förenkla världen Pierce Peter Paul 11/11 1998 Hopplösa metaforer Absolute Zero 17/11 1998 Desperat försök att bli omstörtande Absolute Zero 19/11 1998 Naturlig begreppsförvirring Chesterfield 19/11 1998 Fel människa på fel plats Speed Devil Show 19/11 1998 ---------------------------------------------------------------------------- KONCEPTET STOREBROR SOM LAM URSÄKT (The GNN) [05/11 1998] Det är inte allt för sällan man stöter på uttalanden och analyser (eller vad man nu ska kalla det) av lokal- eller storpolitiska händelser som konstaterar som konklusion eller del i argumenten att händelsernas jävlighet ligger i det faktum att de inte dirigerats av allmänhetens intresse, utan av "Storebror". Begreppet "Storebror" härstammar från George Orwells 1984. Det känner de flesta till, även om de faktiskt inte har läst boken i fråga. "Storebror" är en relativt anonym figur; hans bild som folket tvingas dyrka föreställer en person som ingen har träffat. Bilden representerar egentligen inte han själv, utan de bakomliggande mekanismer som styr. Mekanismer som folket måste älska, även om de föga arbetar för folkets bästa. "Storebror" är en konspiration i ordets rätta bemärkelse. 1984 skrevs 1948 (även detta känner de flesta till, även om de faktiskt inte läst boken i fråga) var delvis en kritik mot de statsapparater som Orwell såg växa fram bakom järnridån, och delvis en varningens ord inför framtiden för alla andra stater, framförallt England och USA. Framtiden kunde mycket väl förvandlas till en dystopi om folket och makthavarna inte var på sin vakt inför konspiratoriska krafter - från dem själva, eller från andra. Tydligen, om man ska tro de människor som även på nittiotalet hävdar att "Storebror" ligger bakom alla jävligheter och orättvisor, har Orwells möjliga framtid tyvärr blivit verklighet. Väktare, poliser, åklagare, domare, lärare, regler, förmaningar, tvång - lagboken, prejudikat, praxis; alla dessa delar är inget annat än brickor i en helhet som syftar till att tjäna "Storebror", inte folket. (Den empiriska bakgrunden till denna påstådda insikt brukar som oftast vara enskilda fall, gärna efter de filtrerats genom den kvasi-objektiva journalistik som erbjuds av kvällstidningar.) Vi lever onekligen i en komplex värld, på alla plan. Regler och förmaningar som formulerades för hundratals år sedan har förfinats och gjorts mer och mer omständiga för att passa klimatet i en värld och ett land som ständigt genomgår förändringar - intellektuellt, teknologiskt och socio-politiskt. Att sätta sig in i alla dessa regler - deras förklaring, grund, rationalitet, omfattning och mål - skulle ta en normal människa flera decennier. Man står därför inför två val när något inte verkar som det ska: 1) Sätta sig in i den kollektiva statens rättfärdigande, rationaliteten bakom dess regler och förmaningar, dess tillämpning och praxis, och - i slutändan - komma till en slutsats om statens existensberättigande; huruvida den regel eller praxis man är missnöjd med uppfyller de krav på konsistens man ställer upp; undersöka det konsensus som existerar (explicit eller implicit) och se om det lever som det lär. Eller så kan man: 2) Skylla på en abstrakt entitet man inte kan identifiera (förutom vid namnet "Storebror"), men som står för alla problem (som man knappast heller exakt kan definiera), och somna om. NARCISSISM OCH CSN (Chesterfield) [05/11 1998] Det är inte lätt att försöka dricka kaffe i en studentstad. Eländet börjar med att en person påstår att något inte är som det ska. Vanligtvis rör det sig om ett faktatillstånd. Personen tycker inte att existerande tillstånd A är något att ha. Ibland, men inte allt för ofta, ger även personen argument varför tillstånd A inte är något att ha. Exempel: "Jag tycker inte det är bra att vi måste vänta så länge på att få besked/pengar från Centrala Studiestödsnämnden." Ibland, men som sagt inte allt för ofta, dyker det upp ett efterföljande argument. Kanske i stil med: "Man vet ju aldrig riktigt säkert om man får pengar, och det gör ju att man inte mår bra." Jaha. Som ex officio medlem av den intellektuella eliten känner du självfallet till att väntetiden för svenska studenter vad gäller besked om pengar från CSN tar ungefär tre veckor. I många andra länder finns det inga fungerande skolor. Du känner även till det faktum att återbetalningen av dessa pengar är mycket fördelaktig, samt att misstag med att betala tillbaka inte straffas med piska eller döden. Gaskammare, elektriska stolar, halshuggning, stening finns inte i Sverige, men i många andra länder. Du känner naturligtvis även till att tre veckor inte är speciellt lång tid, samt att över sjuttio procent av alla studenter super bort en lika stor procent av sina pengar. Svältkatastroferna i Afrika skördar tusentals liv varje minut. Därav känner du dig naturligtvis manad att meddela denna bortskämda person som vräkte ur sig denna hopplöst barnsliga åsikt att åsikten är i ett större perspektiv helt värdelös, och avslöjar egentligen mer om den attityd som blir förhärskande i en stat där folket saknar större meningsprojekt i sina liv och därmed förfaller till strikt narcissistiska projekt i stil med varför CSN inte kan utföra sina uppdrag på under fem sekunder. Från detta följer vanligtvis två konklusioner från den andra parten. Den första är inte speciellt vanlig: "Du har rätt. Jag tänkte mig inte för. Det spelar inte så stor roll. Det finns viktigare saker att ta itu med - saker som jag tyvärr inte har kunnat ta mig för eftersom jag varit för upptagen med att gnälla över mina små problem, vars status nu radikalt minskat eftersom jag insett att man bör göra något vettigare av sitt liv." Den andra är mer vanlig: "Bara för att man bryr sig om det lilla i livet innebär det inte att man inte bryr sig om de stora sakerna också." Den slutsatsen förefaller inte helt ologisk. Men på dina ytterligare frågor, där du försöker reda ut exakt vilka dessa "större" saker är i sammanhanget för personen du förhör, transmuterar diskussionen till en omvänd strid, där du får frågor i stil av påståenden: "... du är en sån person som tycker att du är så jävla bra blah blah blah blah..." Så är det med det. Drick inte kaffe med studenter. För de är oftast fortfarande barn, kanske inte i kroppen, men i sinnet och erfarenheten. FÖR MIG ÄR GUD INTE... (Speed Devil Show) [05/11 1998] När religiösa människor diskuterar huruvida Gud existerar så är det helt uppenbart att deras användning av termen "tro" inte alls hänvisar till den vanliga betydelsen, det vill säga "jag är inte helt säker (jag vet inte)" utan faktiskt till ett sanningsvillkor: Gud finns, "jag vet att Gud finns". Det är av detta lätt att inbilla sig att termens användning har någon form av historisk-sematisk förklaring, att "tro" är liktydigt med "vetande" inom denna kontext, beroende på tradition. Men icke då. För tvingar man en religiös till att faktiskt rättfärdiga sitt indirekta påstående att Gud faktiskt existerar (som omnipotent, omniscient och allt igenom reko och god varelse (transcendent eller inte)), så börjar plötsligt termen "tro" ändra betydelse efter hand. I slutet, när det visat sig att Gud uppenbarligen inte kan fylla de tre kriterier som ställts upp (vilket enklast visar sig genom det gamla hederliga teodice-problemet: hur kan Gud vara så förbannat reko när det finns så mycket elände i världen, och han samtidigt är omnipotent och har möjlighet att ta bort det, etc.) så dyker det slutgiltiga "argumentet" upp: "Ja, jag förstår ditt resonemang och jag tycker det är viktigt och jag går med på det och jag förstår det men..." Men vad? Jo: "... men det du angriper är inte som jag ser på Gud. För mig är Gud något annat, något som finns inom en, något som ger livet mening." Jaså, minsann? Vad svarar man på det? Tja, inte mycket. För plötsligt har "tro" blivit liktydigt med en intern upplevelse som inte kan underkastas någon form av analys eller kritik överhuvudtaget. Och det lustiga är att de religiösa som använder sig av denna totalt urlakade definition av Gud inte alls tycker det är det minsta suspekt. Låt oss jämföra det med hur det hade låtit ifall samma form av åsikter hade kommit från en xenofobisk ny-nationalsocialist med genocidala tendenser: "Ja, jag förstår ditt resonemang att nazismen kanske är en rakt igenom inhuman och avskyvärd lära, med implikationer som uppenbarligen står i strid med de mest enkla etiska intuitioner, men..." Så tar vi samma sak igen: "... men det du angriper är inte som jag ser på nazismen. För mig är det något annat, något som finns inom en, något som ger livet mening." Detta skulle nog uppfattas som suspekt av det flesta, ett billigt trick att låta sina åsikter undkomma analyser och argument, att i slutändan inte stå för några anspråk på sanning eller pragmatiska konsekvenser alls. Men när det kommer till religion är tydligen reglerna ändrade. Varför det? KRIG ÄR FEMININT (Pierce Peter Paul) [05/11 1998] Genomgripande i den feministiska omläsningen av centrala litterära verk påstås det att i det fall krig har en roll att spela för verket så är denna destruktiva företeelse en manlig sådan; en verksamhet som företas av den "förnuftiga" (med begreppet som kontra till "o-förnuftiga") delen av mänskligheten, men resultat att kvinnans tankeliv förkastas som det annorlunda, det andra, ja, och allt det där, ni vet. Men så är inte fallet. En noggrann omläsning av Sven Hassels opus "Döden på larvfötter" avslöjar att krig inte alls är maskulint. Krig är tvärtom feminint - en typisk, ja närmast definierande, kvinnlig verksamhet. Vi finner detta i sådana delar såsom: "Kulan trängde in i underlivet på Osmond, och skickade hans tarmar ut över slagfältet och sina kamrater." Alternativt: "K-pisten mejade ner hela kompaniet." Det behövs inte större intellektuell ansträngning för att notera att detta inte är typiska manliga händelser. Att "kulan tränger in" har inte något med fallos att göra, för det intressanta är inte själva inträngandet (fallos) utan det inträngda (vagina). Kulan är i sig själv utan intresse. Den kan lika gärna missa sitt mål. Den blir intressant när den tränger in. Ergo, det kvinnliga definierar det intressanta, kriget. Vad gäller k-pisten är det samma sak. Jag skulle gärna förklara varför, men nu är jag trött på det här jävla dravlet. ATT GÖRA DET LILLA (Absolute Zero) [05/11 1998] Ett enkelt sätt att slippa engagera sig i stora frågor, och samtidigt ändå verka engagerad i något "viktigt", är att frenetiskt hänge sig åt mindre projekt. Det kan röra sig om att ordna ett hem åt en förvildad kattunge, samla in pengar för att köpa en ny halsduk åt någon som tappat bort sin egen, be till Gud varje dag för att världen ska bli bättre, eller varför inte starta en förening för utökat medvetande om hur man bäst använder en fjärrkontroll för teveapparater. Argumenten för att ägna sig åt sådana saker, men ändå ge intrycket av att göra något viktigt är alltid: "... man gör det lilla, då blir det stora bra också." Med andra ord, ju fler som ägnar sig åt "små saker" desto bättre blir det för resten av mänskligheten. "Små saker" förutsätts ha en kumulativ effekt: liksom man inte behöver ett enda stort klippblock för att skapa ett berg kan man lika gärna använda sig av en miljard småstenar. Givet hur världen ser kan man självfallet inte begära att alla människor ska ge upp sina liv för resten av världen. Men räcker det med att alla människor gör "det lilla" istället? Naturligtvis inte. Faran i att sprida den falska tron att det KANSKE räcker med att göra "det lilla" för att det stora ska bli bra är att människor inte bara nöjer sig med att faktiskt göra "det lilla" (av lathet eller oförmåga), utan att tron efter hand inte förblir ett KANSKE, utan en absolut sanning: det räcker faktiskt! Men det gör det inte. Det kan vem som helst räkna ut. Det spelar ingen roll om vi hade tusen personer som tvättade fönster, plockade skräp, kokade kaffe och damsög korridorerna inuti Tjernobyl. Skiten hade flugit i luften i vilket fall som helst. VI KAN FÖRENKLA VÄRLDEN (Pierce Peter Paul) [11/11 1998] Det finns många sätt att påvisa att en utsaga (vare sig det är en teori, ett argument eller enkel åsikt (allt detta implicit eller explicit, utförd genom tal eller handling)) är bristfällig. Ett vanligt sätt är att härleda motsägelser. Exempel: "Jag anser att abort bör förbjudas eftersom det strider mot principen om livets helgd." Om samma person även håller utsagan "jag anser att dödsstraff borde vara tillåtet eftersom det avskräcker från brott" för sant så är det inte överdrivet svårt att se att det föreligger en motsägelse, vilket gör att ingen av utsagorna kan tas på allvar förrän personen reviderat sina åsikter. Alternativt kan man peka på absurda konsekvenser som står i strid med utsagans pretentioner. Exempel: "För att världen skall bli bättre: utför bara sådana handlingar som kan upphöjas till allmän handlingsmaxim." Utför någon en handling som inte kan upphöjas till allmän maxim kan man således alltid klandra den personen med det klassiska "tänk om alla gjorde så?" Men detta innebär att man inte kan göra speciellt mycket alls. Vi kan inte gå och handla, sova på nätterna eller vara vakna heller för den delen, inte utbilda oss till bagare - för tänk om alla släppte allt de hade för händerna och gjorde som vi? Det gör knappast världen bättre. Och så vidare. Problemet med de ovanstående exemplen är att de kräver att man tänker efter. Vem fan orkar tänka efter? Känner man att något är fel så är det ju fel! Det vet ju vem som helst! Men frukta inte. Det finns andra sätt att racka ner på det man inte tycker om. Sätt som inte kräver någon logisk tankeförmåga överhuvudtaget, bara fantasi och en okritisk publik som tycker som du (för då bryr de sig inte om att undersöka din kritik). Slippery-slope-argument är en mycket effektiv variant som fungerar på detta viset. Exempel: "Du dömes härmed för förtal till tusen kronor i skadestånd för att du offentligen hävdade att din granne var 'en nazist som inte gör något annat på dagarna än drar heroin för sin döda frus pengar eller våldtar spädbarn'." Tycker man inte om denna normativa utsaga kan man alltid påvisa att den är felaktig genom att sia om framtida konsekvenser: dömer man någon på detta viset är det naturligtvis självklart att man i framtiden kommer att döma människor till en miljard kronor i böter för att de kallade sin granne "lite dum". Och det är ju inte bra. Alltså är inte den här utsagan bra heller. Det är ju självklart. Det säger ju sig själv. Det gör det ju. Väl? Nåväl, tycker man att slippery-slope är lite för uppenbart kraftlös (din hängivna publik kanske tyckte du fantiserade lite för mycket även för deras smak) finns det fler varianter på samma tema. Ett är att dra ett slippery-slope som inte pekar på framtida konsekvenser (då dessa ju faktiskt är omöjliga att förutsäga utan en funktionsduglig kristallkula) utan på direkta. Det gäller dock att undvika att komma in på de konsekvenser som utsagan faktiskt siktar mot att förhindra (att människor offentligen förtalar varandra). Byt därför omedelbart inriktning och säg att utsagan leder till absurda konsekvenser eftersom den uppenbarligen innebär att de som är drogberoende nazister med tendenser till pedofili kommer att känna sig uppmuntrade att fortsätta med sin verksamhet om utsagan träder i kraft. För så kommer det ju att bli! Det är ju självklart. Väl? Ja, det finns många sätt man kan undvika att behöva tänka. Visst är det underbart att förenkla världen? HOPPLÖSA METAFORER (Absolute Zero) [17/11 1998] I repliken VI KAN FÖRENKLA VÄRLDEN gör sig Pierce Peter Paul stort besvär för att visa hur subjektiva känslor inför godtycklig problematik kan verbalt sminkas till att föreställa objektiv argumentation som inte är baserad på trångsynthet och okunnighet eller brist på tankeförmåga, utan snarare på något som föreställer faktiskt kunskap och ingående analys. Naturligtvis har han helt rätt i att detta är ett förekommande fenomen. Men jag förstår inte varför han måste krångla till det så förbannat. Faktum är att den teknik han påstår att pseudo-intellektuella charlataner tar till för att göra sig märkvärdiga (slippery-slope, med framtida eller direkta konsekvenser) inte alls är särskilt vanlig - eftersom den för genomsnittet av wanna-be samhällskritiker är på tok för komplicerad att utföra. Apati är överflödigt. Det finns nämligen ett annat - mycket enklare och effektivare - sätt genom vilket man kan dölja sin brist på tankeförmåga, och samtidigt ge intrycket (inför en publik som är lika förvirrad som en själv) att man ändå har någonting substantiellt att komma med. Den i offentliga sammanhang mest kände experten på detta område är den nationellt berömde "filosofen" Horatius. Ni vet, han som i brist på uppmärksamhet (vilket antagligen berodde på att han var lite för lätt att genomskåda) drog i nödbromsen på ett X2000-tåg och sedan hoppades på att någon skulle lyssna till hans ytliga tjat. Det rör sig om hopplösa metaforer. Exempel: Någon anser att den svenska rättsstaten inte fungerar som den ska. Denne Någon kan dock inte riktigt precisera varför, eftersom saker och ting hela tiden visar sig mer och mer komplexa än Någon först föreställde sig (en alltid lika trist överaskning för alla dessa tusentals personer som tror sig "ha sett igenom allt"). Vad ska Någon göra? Ta tjuren vid hornen, sätta sig in i den komplexa problematiken och senare presentera en tydlig och klarsynt analys och kritik? Nej, nej, det är helt överflödigt. Någon kan istället yttra något i stil med att "genom att döma den helige Axelsson för förtal till böter har den svenska rättsstaten visat sig vara likt en rutten pumpa som rullar ner för en stenig slalombacke; den rullar snabbare och snabbare för varje meter, men förr eller senare kommer den att krossas av egen kraft". Inte en stavelse av analys, men en okritisk publik kommer ändå att uppstämma jubelrop - då det för dem trots allt förefaller som om Någon sagt något av värde. Men det krävs i vanlig ordning inte många tankeled för att inse att Någon egentligen inte sagt ett skit, och att ingenting kommer att förändra sig. DESPERAT FÖRSÖK ATT BLI OMSTÖRTANDE (Absolute Zero) [19/11 1998] Idag kände jag för att bli annorlunda mot det övriga samhället. Således skrev jag en kortfattad artikel och skickade till en tidning vars "[f]rämsta bevakningsområde är underground samt även gränsbrytande värderingar och attityder som står i opposition mot det övriga samhället." Kort utdrag ur min artikel: "Jag tycker alla lagar är bra. Det är inte ett dugg fel på någon av dem. Inte en enda. Inte ens den där lagen om bastuklubbar och uniformer är dåliga. Alla domar som har fällts i Sverige har varit rättvisa. Ingen rök utan eld, som det heter. Polisen gör ett bra jobb. Det bästa jobb man kan tänka sig. De har aldrig begått ett misstag, någonsin, aldrig. Och kommer ambulans, så gå någon annanstans, la la la, så lätt kan du hjälpa polisen." Den blev refuserad. Redaktören menade att den inte sade något nytt, inte var nytänkande eller analyserande och underground i tillräcklig omfattning. Den sade bara "vad de flesta människor anser". Jag blev lite fundersam. Vilka är egentligen dessa "flesta människor" som ständigt - av alla wanna-be anarkister, samhällsomstörtare, pubertala analytiker, obildade kvasi-intellektuella, nihilister som inte ens vet vad ordet de kallar sig själva betyder och slapphänta fåtöljpolitiker - anses stå för ett sådant konsensus i samhället? Vilka är de? Den dagen någon kan peka ut en enda av dem (som på fullt allvar tycker som i min artikel) ska jag börja ta de ovan nämnda kritikerna på allvar. Tills dess nöjer jag mig med att studera de aggressivt progressiva mästarna genom historien, inte dagens taffliga studenter. NATURLIG BEGREPPSFÖRVIRRING (Chesterfield) [19/11 1998] Betrakta följande utsaga: "Detta är ett piano." Vad implicerar begreppet 'piano'? Mycket enkelt - det är ett instrument med tangenter och strängar, som fördelaktigen spelas sittande på en pall. Med mera. Betrakta följande utsaga: "Detta är onaturligt." Vad implicerar begreppet 'onaturligt'? Det är inte lika uppenbart som i fallet med pianot. Faktum är att det hopplöst att ge ett omedelbart svar. Men något måste det iallafall betyda eftersom så många människor använder begreppet hela tiden i alla möjliga sammanhang. Som i fallet med många andra begreppet verkar det bero på tolkning och situation. Två olika personer kan mena två olika saker. Antingen så, 1) hävdar 'onaturligt' att något avviker från det 'naturliga', i betydelsen 'det vanliga' (eller 'normala' om man föredrar det ordet). Det är exempelvis 'onaturligt' (i denna betydelse) att ett lejon plötsligt lär sig köra bil och arbeta som administrativ chef på kontor. Men i detta fall är begreppet neutralt beskrivande; det berättar bara att något avviker från mängden. Och det är ju inte vad folk i allmänhet brukar mena när de säger att något är 'onaturligt'. Det brukar istället ha en normativ klang: 2) 'onaturligt' betyder att något avviker från det vanliga - och det är fel när något avviker från det vanliga, vilket innebär att man inte får göra det som är 'onaturligt'. Oundvikligen inställer sig frågan varför man inte får göra det? (Och, nej, "eftersom det är 'onaturligt'" är inget svar, det är ett cirkelresonemang.) Människan har ju genom sin evolution ständigt avvikit från övriga naturen. Inga andra djur kör bil, flyger plan, är alienerade i sina arbeten (om man nu tror på sådana teorier), skriver böcker och använder sitt språk utöver tid och rum. Dessa saker verkar ju knappast vara 'naturliga'; tvärtom, rena våldtäkten på naturlighet. För att undvika denna något pinsamma konklusion kan man förtydliga sin användning av 'onaturligt'. Två versioner är vanliga: 1) något som är 'onaturligt' är fel - eftersom det strider mot naturens ordning (och människans sysslor är kanske förbannat ovanliga men ännu inte i strid med ordningen); 2) något som är 'onaturligt' är fel - eftersom det strider mot Guds ordning (och Gud har inget emot att vi kör bil, men däremot andra saker). Nu har vi två världsordningar som gör anspråk på att veta hur det ligger till. Vilken är värd att diskutera? Religiösa har aldrig kunnat svara på hur de vet vilken ordning som är Guds (vad finns det nu? över två miljoner offentliga tolkningar av bibeln?), så det får istället blir version nummer ett om man vill ha något som liknar en seriös diskussion. Jaha, vad är 'naturens ordning' då? (Och, nej, "det vanliga" är fortfarande inget svar eftersom vi som sagt inte vill ha ett cirkelresonemang.) Man kan kanske svara att 'naturens ordning' är det som upprätthåller naturen och människan (som del av naturen). Således, om man gör något som är 'onaturligt' så är det fel eftersom brott mot den ordningen leder i slutändan till kaos och förvirring. (Typ, om alla flugor slutade utföra sina av naturen givna sysslor till förmån för att spela damspel och alfapet skulle vi nog kalla det för 'onaturligt' med implikationen 'fel' av anledningen att naturens ordning rubbas till den grad att det ekologiska systemet bryter samman. Att människan däremot spelar alfapet spelar ingen roll, det skadar inte.) Vad kan då människan göra som är 'onaturligt', något som bryter ner naturen (eller samhället för all del) till den grad att handlingen är fel? Det är mycket. Vi kan exempelvis släppa ut tonvis med radioaktivt avfall över jorden. Det skulle verkligen leda till elände. Men varför låter utsagan "Det är onaturligt att släppa ut radioaktivt avfall" inte bra, närmast obegriplig? "Det är fel..." låter däremot begripligt. Men om orden betyder samma sak så vore det ju inget problem, och det var väl det som vi har försökt förklara (eftersom ytterst få använder 'onaturligt' som rent neutral beskrivning av något)? Så, vad betyder egentligen 'onaturligt'? Svaret är att det egentligen inte betyder någonting (iallafall inte normativt sett). Det är en retorisk term med auktoritet som falsk front. Istället för att exempelvis gnälla "Jag tycker inte om homosexualitet men vet inte varför, men det ska ändå förbjudas - just därför att jag inte tycker om det" så kan en person säga "Homosexualitet är onaturligt" och inför den med måtta upplysta massan plötsligt ge det falska intrycket av att verkligen ha sagt något som är värt att tänka på. FEL MÄNNISKA PÅ FEL PLATS (Speed Devil Show) [19/11 1998] Igår begicks ett misstag. Jag blev nedtryckt på marken och försedd med handfängsel. Några minuter senare upptäckte polisen att jag var fel man. Men jag var tydligen väldigt lik en misstänkt. Så kan det gå, tänkte jag. En liten ursäkt kanske vore på sin plats? Det var inte att räkna med. Istället fick jag ett föredrag. "... vi jobbar och sliter och det är inte alltid så lätt ska du veta, har du någonsin jobbat som polis skulle du veta hur mycket vi anstränger oss varje dag för att stoppa buset och det tar jävligt hårt på psyket..." "Men byt jobb då?" "... och det blir inte lättare av att vanligt folk kommer och gnäller så fort minsta lilla fel uppstår, men om vanliga Svensson gör ett misstag så blir det förlåtet men om vi skulle råka göra ett litet misstag så blir det ett jävla väsen..." "Men vanliga Svensson har ju inte pistol?" "... dag ut och dag in och nätter och kvällar får vi städa upp i skiten och det är fan inte roligt, narkomaner som bjuder upp till dans, det är ett rent ut sagt helvete kan jag säga, det är det verkligen..." "Men byt jobb då?" "... och när man kommer hem är man inte sig själv, det är ett helvete ska jag säga dig, det är för jävligt, och underbetalade är vi så förbannat så man inte ens fattar att någon vill vara polis, det ska du ha klart för dig..." "Men varför är du polis då?" "... varför? För att jag vill hjälpa människor, göra samhället bättre för människor, hjälpa människor..." "... hur ska du kunna göra det om du inte är människa själv?" ____________________________________________________________________________ uXu 2000 Av Diverse/PPP 2000 uXu ____________________________________________________________________________